Lösenord

torsdag, mars 26, 2015

Soirée des galettes et larmes soudaines

När Redoys flyg var försenat igår kväll, så satt jag spänt vid ett dukat middagsbord och väntade på hans ankomst. För att lugna nerverna chattade jag med min syster på facebook och gjorde alla möjliga förberedelser inför den hungrande besökaren.

Men jag hade inte kunnat förutspå min reaktion när tjommen slutligen knackade på dörren.




Jag hann inte ens titta honom i ögonen innan jag slängde mig i hans armar, han lyfte upp mig och jag brast ut i ett högljutt gråt med huvudet på hans axel. Det bara kom, och helt plötsligt fick jag en känsla av surrealism - som om det vore en dröm.

Om och om tänkte jag "Det här är på riktigt. Han FINNS faktiskt på riktigt" - för helt plötsligt var det som att de där tre månaderna utan honom hade gjort honom obegriplig för mig. Men han fanns faktiskt, min Redoy.

Efter att jag bölat klart och vi samlat oss själva så satte jag igång med maten. Han hade ju rest hela dagen lång, och hade en mage som kurrade.




Eftersom jag hade lite galettsmet kvar från en kväll med Frederike, så gjorde jag iordning en liknande middag. De var fyllda med riven emmentaler-ost, färsk skinka, smält gorgonzola, stekt aubergine, basilika och ägg. Till det blev det en naturell sallad.




Hela igår kändes lite halvkonstig/halvfantastisk, och det är så knasigt att han faktiskt är här. Eftersom vi fortfarande pratar varje dag så var det inga stora nyheter som vi behövde uppdatera varandra om, utan status handlade snarare om här och nu, och planerna vi har under helgen tillsammans.

En av höjdpunkterna var även när Redoy efter middagen sade... "Jag har kanelbullar med mig".
Och om det är något som ni bör veta om Redoy, så är det att han är kung av kanelbullebak. Herrejösses, den killen har talang. 
På så vis fick jag mig även en nattlig dessert i form av varma kanelbullar och kall mjölk, tillsammans med en av mina favoritpojkar. 

Nu ska Redoy och jag ta vara på den här helgen, vänta bara!


5 kommentarer :

  1. Åååh men orkar inte vad fint!

    SvaraRadera
  2. Det är förvirrande men ändå underbart med denna typ av upplevelser, när känslorna tar över utan medveten tankeverksamhet bakom. Härligt att man inte alltid är rationell!
    Tror man ska lyssna till sånt...

    SvaraRadera
  3. Jag blir allt lite avundsjuk pa er jag. Men inte det minsta missunnsam! Kul att se vad för skojigheter ni hittar pa här under de kommande dagarna! Har du ledigt fran jobbet?

    SvaraRadera
  4. Din entusiasm smittar! :) hoppas ni får det jättetrevligt.

    SvaraRadera
  5. återföreningar <3 herregud vad vackert det är!!!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)