Lösenord

måndag, januari 05, 2015

How to Save a Life - The Fray

En bekant låt klingar på radion - en som jag hört så många gånger förut under den absolut svåraste tiden av mitt liv. Vanligtvis brukar jag undvika den och stänga av när jag hör den, för jag har aldrig lyckats lyssna på den sedan det hände, utan att gråta.

Men nu kände jag mig kaxig. Jag sitter och pillar i min almanacka och skriver in framtida planer. Alldeles för lat för att resa mig upp och stänga av radion - nog klarar jag två minuters nostalgi. Plötsligt tar melodin tag i mig, jag känner hur hela min insida knyter ihop sig och det börjar göra så fasligt, obeskrivligt ont.

Jag ser ditt ansikte framför mig - din spetsiga näsa, dina lena kinder, dina varma bruna ögon och din lätta lilla lugg. Jag kommer ihåg hur du luktade och hur det brukade kännas att gräva ned ansiktet i din axel i en kram. Jag känner återigen hur jag saknar dig.

Plötsligt börjar tårarna rinna nedför kinderna, tysta och respektfulla. Jag inser att jag förlorat än en gång. Sorgen som jag trodde att jag begravt i låtar överrumplar mig än en gång, och jag inser att jag sörjer lika mycket som jag är rädd. Jag är rädd för det faktum att du är borta och aldrig kommer tillbaka. Låten påminner mig om det.

När låten är slut torkar jag tårarna, drar ett djupt andetag och försöker intala mig att allt är bra. För det är det ju, egentligen. Livet går vidare. Jag bara älskar dig så himla, himla mycket fortfarande, mamma.


5 kommentarer :

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)