Lösenord

onsdag, december 17, 2014

En första-dejten med pizza och avvisning

Häromdagen hade jag spännande äventyr på gång - jag skulle nämligen träffa en ny fransos för en dejt. Det är en herre jag småpratat med lite, som verkar söt och riktigt charmig, så jag såg mycket fram emot att möta upp honom. Vi skulle äta lunch tillsammans som vår första dejt.




Vi möttes upp här, vid La Défense, under den stora bågen. Det blåste och regnade som attan, och det var först svårt att hitta honom. Men till slut var han bara där!




Vi strosade runt ett tag i den stora gallerian och funderade över lunchval, och efter lite smågnabbande om det blev det till slut jag som valde. Jag valde med ens pizza Vapiano, och han följde med gentlemannamässigt.




För att vara första dejten var den riktigt angenäm - vi pratade, åt och skrattade. Sedan tog han mig en tur runt julmarknaden på torget, och lärde mig lite nya franska ord.

Men trots att han är en riktigt fin kille, så klingade inte alla klockor rätt. Jag verkade inte riktigt vara den han sökte, och därför kommer vi inte att fortsätta ses. Jag blev alltså ödmjukt avvisad - vilket var en ny upplevelse för mig! Däremot gjorde han det på ett så ärligt och respektfullt sätt, att jag faktiskt bara känner mig helt okej.

Vi skiljdes alltså åt på god fot, och jag konstaterade att det varit en riktigt trevlig lunch.
(och trots att det aldrig är lattjo att bli avvisad, så känner jag fortfarande att åhåhå, vad pirrigt roligt det är att dejta! mer mer mer!).


8 kommentarer :

  1. Hur får du kontakt med dem? Via internet eller träffas ni ute och sen bestämmer ny träff? :)

    SvaraRadera
  2. Ohoo ohoo, här date:as det på friskt. Jag önskar jag kunde vara lika duktig som dej! Hur träffar du/kommer i kontakt med dem egentligen?

    O det finns en första gång för allt; his loss! O helt rätt inställning, en god lunch, en god stund, o ingen har förlorat ngt =)

    SvaraRadera
  3. Hej hej! Är precis som de ovanstående nyfiken på det här
    Med dejtandet, men jag undrar ist om du konverserar med dem på franska eller engelska? Hur tycker du det går? Jag har själv läst/läser franska i några år men har väldigt svårt att se mig själv kunna upphålla en riktig konversation på franska. Är mycket imponerad av dig om så är fallet!

    SvaraRadera
  4. Åh, jag är så nyfiken på hur då får kontakt med dem och hur du träffar killar som accepterar att du dejtar flera samtidigt. När berättar du det för dem? Jag tycker du är så cool som vågar ta det steget och stå för det. Fortsätt så!

    Kram

    SvaraRadera
  5. Åh, vad kul med massa frågor! Tack Maja, Emma, Fia och Anna!

    Hur jag får kontakt med dem? Jo, det är olika. Oftast får jag kontakt med dem över internet, och bestämmer träff (men då får man vara väldigt noga med att sålla bland idioter, måste jag säga!) därefter. Jag är alltid väldigt noga med att jag för en första träff alltid bestämmer dagstid, gärna för en fika/lunch eller en vanlig promenad.
    Andra har jag träffat ute när jag sett någon i en park/i affären, och börjar småprata. Jag älskar nämligen att konversera, speciellt för att lära mig franskan bättre, och försöker ta varje möjlighet jag kan.

    SvaraRadera
  6. Maja: Jag pratar alltid med dem på franska, just för att jag vill lära mig. Nu VET JAG att jag låter efterbliven då och då, och att jag gör vissa tydliga språkfel. Men jag brukar säga det direkt: "Alltså, jag vet att min franska är rätt undermålig, men du får gärna rätta mig - jag lär mig bättre då!". Då brukar de alltid småskratta och det är en ritkigt bra isbrytare; plus att jag senare lär mig snabbare, och vi kan båda skratta gemensamt åt de knasiga sakerna jag råkar säga ibland när jag pratar för snabbt. Och jag medger - i början kunde jag knappt prata om annat än vädret. Nu kan jag till och med ha en seriös diskussion! (och allt tack vare att jag faktiskt kämpar mig fram på min franska, haha.)

    Sedan kanske jag bör tillägga att de flesta fransoser jag stött på inte ens pratar engelska, eller skäms för att de är så dåliga på det... De skyr det alltså som pesten, och då tvingas jag själv undvika det mer, heja!

    SvaraRadera
  7. Emma: Jag tyckte också det var lite knepigt i början, men genom att ha pratat med flera fransmän (främst den jag dejtar mest, burgarkillen), så har jag insett att det är ingenting man säger högt. Att prata om att man dejtar flera är något som alla "underförstår" att man gör, fram till ungefär 2 månader, när kanske exklusivitet kommer på tal.

    Till exempel sade jag till denne jag dejtar mest på fjärde dejten att jag redan hade pojkvän, och han skrattade bara åt det och tyckte det ar jätteknasigt av mig att erkänna. Det var ju alldeles för tidigt att säga det! Men han tyckte nog mest jag var lite söt som var annorlunda.

    Men sanningen är också att alla jag sagt det till har varit rätt lugna med det - de tycker det är lite skönt att ha något avslappnat och kravlöst där de mest kan fokusera på att ha det trevligt tillsammans :)

    Och tack igen!!

    SvaraRadera
  8. Hej Emelie! Tänkte fråga dig en grej eftersom du träffat en del franska män (såklart du bor ju i Frankrike haha), det är så att jag av olika skäl vill vänta med sex tills jag är gift.. Vilket är rätt ovanligt, hehe. Jag ska snart flytta till Frankrike och vill gärna ha en fransk pojkvän, men det verkar som att de aldrig skulle kunna vänta med 'det' till äktenskap :/ Tror du att det är helt omöjligt att hitta någon sol är villig att vänta eller finns det några som vill det, utifrån dina konversationer med dom?

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)