Lösenord

måndag, november 10, 2014

En surrealistisk Stockholms-dröm

Herrejösses, vilken omtumlande helg jag har varit med om! Jag kom hem sent igårkväll, och redan på tunnelbanan mot min studio kändes de senaste dygnen så surrealistiska att det kändes som om jag drömt allihopa. Men det har jag alltså inte. Jag var i Stockholm i helgen. Och jag har pressat in så mycket jag bara kan, och i stort sett bara umgåtts med min familj. Jag börjar berätta lite här!

---

På fredagen åkte jag extra tidigt till flygplatsen, just eftersom jag hört att det varit lite strul på tåglinjen in mot Charles de Gaulle, och även att fredagseftermiddagar är problematiska. Rykten till trots var jag där utan större förhinder, och redan vid 14 satt jag på flygplatsen.

I fem timmar väntade jag in flyget, chattade, såg serier och var så nervös att det pirrade i magen. Jag hade svårt att tro det ända till dess att jag såg min far i ankomsthallen på Arlanda, och sprang för att krama om honom. I bilresan på vägen pratade vi om lite allt möjligt, och ni ska veta hur knasigt det var att prata på svenska ordentligt igen. Vanligtvis gör jag det enbart sporadiskt med Lina, och mer än ett "oui" och "d'accord" smet ur munnen min.

När vi kom in i trapphuset och plingade på dörren så filmade min far med mobilkameran (vilket visade sig vara en ordentlig flopp, eftersom han stängde av snarare än sätta på kameran). Där fick jag se min syster fånga in sin hundvalp som höll på att smita, och sedan titta upp på mig. Helt plötsligt flög ögonen upp och munnen öppnades, samtidigt som huvudet skjöts framåt i förvåning. "Va?" var det enda hon fick ur sig.

Jag kunde inte hjälpa annat än att fån-le av lycka. (Och gratta, givetvis).

Däremot övergick det till roat skratt, när jag insåg hur min lägenhet numera ser ut....




Hursomhaver! In och kramas, och efter några minuter av chock så satt vi alla i soffan, tittade på Glee och frossade i svenska grillchips, gammalt lösgodis och Pepsi Max.

Dessutom fick jag för första gången träffa min systers lilla urgosiga hundvalp, Lennox. Det var typ det största.




Vi somnade någon gång efter midnatt, och därefter hade jag lördagen och halva söndagen kvar att utnyttja!

3 kommentarer :

  1. Fyy för att vänta fem timmar! Tur att du hade datorn med sa du kunde fördriva tiden med det. Haha, och det där med att tappa svenskan skriver jag under pa! Herre gud vad frustrerande det kan vara! Hehe, teknikst (o)begavade föräldrar är ett välbekant fenomen maste jag säga =)

    Jag skulle nog fatt hjärtinfarkt om min syrra dök upp sadär. Ater igen! Tokig men ack sa härlig är du =)

    SvaraRadera
  2. Guud vilken söt hund! Vad är det för ras? :-)

    SvaraRadera
  3. Anonym: Det är en caanan-hund! :)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)