Lösenord

måndag, oktober 20, 2014

Catabombes (enfin) et lapin

Lördagen vaknade vi upp, gosade och till slut slet jag mig upp ur sängen. Jag tog mig ut i den friska Paris-luften för att köpa färskt bröd till förmiddagens brunch.




När jag kom tillbaka satt herren, duktig läkarstudent, och pluggade flitigt.
Så medan han riggade upp underhållningen till brunchen så dukade jag fram allt.




*fanfar*




Surdegsbaguette, honungs- och hasselnötsbaguette, croissanter, ost, färsk skinka, tomat, gurka och basilika, te, kaffe och juice, plus aprikos- och hallonsylt, tillsammans med nutella. Här snackar vi brunch.
Och nog var det brunch, alltid. I  flera timmar satt vi och mumsade, kramades, såg på Paradise Hotel och tog det lugnt. Alldeles perfekt avslappnat, och alldeles idealiskt gosigt.

Men inte alldeles för länge - vi skulle ut på äventyr! Vi tog oss ut i den friska, Paris-luften, och egentligen var det helt galet, för det var kring 25 grader varmt och strålande sol. Kändes som mitt i sommaren.




Förra gången gick vi ned tre timmar för att få tillfälle att besöka katakomberna, som då visade sig ha alldeles för lång kötid. Denna gång tänkte vi inte göra samma misstag, så vi tog métron.




En otroligt klyschig och genomhärlig resa med trubadur på tunnelbanan, svischande förbi franska balkonger och en kär favoritpojke framför mig. Nästan för bra.

Till slut kom vi äntligen fram; fram till de beryktade katakomberna!




Sedan det alla älskar mest i hela vid världen: Att köa. Vi stod i ungefär 1,5-2 timmar i kön som sniglade sig runt hela rondellen, men med puss-sällskap, podcasts och små lekar underhöll vi oss själva i den gassande solen (och suktade drömskt efter kall läskedryck).




Men till slit kom vi in, och vi möttes av dessa spöklika ord.





« ARRÊTE
C'EST ICI L'EMPIRE DE LA MORT »

STANNA
HÄR ÄR DÖDENS KUNGARIKE




Och nog var det kusligt, alltid. Nere i de mörka gångarna, där temperaturen inte var mer än 14 grader och det droppade vatten från stentaken, så låg det skallar och lårben uppradade i travar, långa rader, i en helt otroligt stor krypta.

Alla dessa människorester hade grävt upp ur kyrkogårdar kring 1770-talet, och staplats i Paris katakomber. Äkta kranium och människoben. Det var nästan som taget ur en skräckfilm.


#17: Besöka katakomberna - check! 


Efter att ha vandrat i de rysliga grottgångarna i två kilometer, så kom vi tillslut tillbaka ut till sommarvärmen och livet i Paris. Fortfarande lika förstummande vackert som vi lämnat det (phew, sicken tur!).




Precis som förra gången tog vi en favorit-i-repris, och gick och satte oss på exakt samma bänk i Jardin du Luxembourg.




Där satt vi och vilade trötta ben, lyssnade på musik, pussades, och bara andades in livet.



(och tog selfies dårå)

När klockan närmade sig 18 började vi bli hungriga, så vi tog oss in i smeten vid Saint-Germain-Des-Près och turistmekka. Där visste vi nämligen att de hade rätter som innehöll kanin, och som tidigare varit en traditionellt fransk delikatess. Numera finns den knappt att hitta, just för att den är så fasligt gammeldags och klyschig... Men vissa turistrestauranger försöker tillfredsställa fanatikerna.


Redoy beställde en trerätters-meny på restaurangen, och började med sniglar (första gången för honom!). Jag tog en och förklarade att det smakar som små räkor dränkta i smör och persilja, och han åt utan problem upp resterande fem små skalrackare.




Till huvudrätt tog han lapin à la moutarde, och jag boeuf bourgignon - även det en traditonell rätt, lite som fransk kalops.




Kanin är även det en punkt på min bucket list, så jag var givetvis tvungen att smaka, och.. Jag måste säga att ryktena jag hört om kanin är sanna. Rätt opretentiöst. Relativt smaklöst. Smakar lite som kyckling. Helt okej, men varken fantastiskt eller anmärkningsvärt.

#20: Smaka hare/kanin - check! 


Till efterrätt fortsatte vi på det franska temat och in kom en crême brûlée, som jag smakade lite av (jag var så mätt allaredan!). Första gången, och den var riktigt, riktigt god!




När vi var mätta och glada beslutade vi oss för att ta en promenad hem. Vid det här laget hade solen gått ned, och vi gick längs Seine med dess belysta, vackra broar.




Vi gick långsamt och njöt av atmosfären, stannade ofta för att kramas eller kyssas. Återigen slås jag av hur mitt liv är lite som en film.
Som en vacker, fantastiskt, romantisk komedi.

Väl hemma satte vi på Moulin Rouge, och smaskade på varsin burk glass. Jag hade köpt herrens favoritglass, som inte finns i Sverige - Häagen-Dazs Mango- och Hallonsorbet, och gedigna Fairly Nuts till mig själv.
Efter filmgos var vi så trötta att vi lade oss och somnade igen, för imorgon skulle vi vakna för att vinka av varandra redan klockan sex på morgonen....


3 kommentarer :

  1. Haha, känns som allt "konstigt" man kan äta, krokodil, kanin, hund, ...b beskrivs som "det smakar lite kyckling" ;-)

    katakomberna? Det var nytt för mig! Är det manga inhemska som aker dit o kikar eller är det mest turister?

    Vad stilig pojk med svart skjorta o fluga!! Stilig tjej för den delen ocksa =)

    SvaraRadera
  2. Du har rätt. Ditt liv är lite som en film. En underbar, äventyrlig, livsnjutande Parisfilm! Vad härligt ni ser ut att ha haft det!!

    SvaraRadera
  3. Åååh ni är ju bara för söta tillsammans! Vilken myshelg!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)