Överflödig brunch med franskt främmande

I söndags tillbringade jag inte enbart min sista dag utan mina favoritpojkar, utan även med ett franskt främmande. Vem denna mystiska fransman är, jo, det är en herre som ursprungligen kommer från Nantes, men nu är här en vecka i Paris. Han anlände kring elva-tiden, och precis lagom till att min mage började äta mig inifrån av hunger.

Vi skyndade oss ut för brunch. Han hade bokat bord på ett amerikansk-inspirerat ställe, och vi slog på stort!

På menyn för en brunch står det:
Kaffe eller te
Färskpressad apelsinjuice
Färska brödskivor, smör och sylt
Äggrör/Benedict med Bacon/korv eller Rökt lax eller Cheeseburgare
Hashbrown (potatisplätt)
Pannkakor och/eller fattiga riddare

Herrejösses.

Vi satte igång direkt och gick lös på brödkorgen, med massor av olika sorters bröd, beställde in mer smör och sylt och åt som om det vore sista dagen på jorden.

... Sedan kom varmrätten in. Äggröra, bacon och korv för min del, och cheeseburgare för fransherren.

Brunchdesserten blev lite av varje - både amerikanska pancakes och så en fattig riddare (och min första smakomgång på fattiga riddare!).

Jag, som var mätt redan efter brödet, kunde inte hjälpa annat än att passa på och äta så att magen stod åt alla håll.. Jag åt så att jag rentav mådde illa efteråt, så därefter var vi tvungna att ta en lång promenad...

Jag visade honom lite runt i Paris, vi besökte Notre Dame och efter en timme kände jag mig redo för att smaska lite glass också (mitt sällskap trugade, och jag kan inte säga nej till glass!).

Det blev en stor bägare från Amorino.

Tre stora kulor med chokladsorbet, stracciatella och saltad karamell. 

Efteråt gick vi lite mer, och därefter skulle herren iväg för att leta bostad i Paris. Själv tog jag tillfälle i akt att besöka min Puff, som bor bortåt i en liten förort.

Vi gjorde mest ingenting, jag och Lina. Vi låg i hennes säng, hon tröstade mig över mina diverse dumheter, vi såg på onödiga youtubeklipp och så tog vi en kort promenad.

Alldeles lagom till att jag skulle möta upp mitt besök på tåget igen, och vi åkte in till Paris för en makalöst dyr, men ack-så-fin middag.
Och härefter börjar ett restaurangmaraton som varar i nästan en veckas tid.... (vänta bara så ska ni få se!).