Lösenord

måndag, oktober 06, 2014

En vanlig destinationslös promenad

Att bo i Paris, det går bara inte att tröttna på. För om sanningen ska fram så kan man inte ha tråkigt - det är ju bara att gå utanför dörren och det är som rena konstmuseet! Ett av mina vanligaste bestyr är att bara klä på mig det allra närmaste och bekvämaste, och sedan traska ut i området och se mig omkring. Jag finner alltid nya saker att beundra.

Till att börja med, beundrar jag mig alltid i trapphusets helfigursspegel. (och kanske lite i mobilkamerans selfie-funktion).




Häromdagen gick jag till exempel förbi detta...




... och detta....




... sedan blev jag nyfiken på hur det såg ut bakom dessa pampiga portar...




... Och när jag väl kommit hit, ja, då var jag vilse.




Det brukar bli så. Jag viker in på gator och väger som tilltalar mig, och rätt som det är så är jag på en plats jag inte vet var den finns på kartan. Då får man fuska med GPS-funktionen för att ta sig hem igen, och jag känner mig alltid precis lika busig.


Så himla finurligt underbart. En helt vanlig destinationslös promenad.



9 kommentarer :

  1. Förstår precis hur du känner det. Det är suveränt att bara gå och insupa alla intryck, från både hus och människor. Ett evigt skådespel.
    Nu är jag tillbaka i Sverige efter två veckor i Sydfrankrike. Det var iiinte helt fel heller...
    Som en vitamininjektion inför den mörka årstiden.

    SvaraRadera
  2. teruko: Jo, men verkligen! Det är som terapi för mig att traska runt på Paris gator - jag antar att det är lite likadant för dig.
    Hur var det i Sydfrankrike?! Var sakerna du importerade uppskattade?

    SvaraRadera
  3. Vädret var kanon i 14 dagar. Nice,
    Juan-les-Pins och Antibes, liksom ett antal småorter i bergen, var underbara att besöka. Min man och jag hade självhushåll 10 dagar i Juan-les-Pins och levde sedan i "lyx och överdåd" - för att vara oss - på restauranger och hotell de sista dagarna tillsammans med 7 vänner som kom ner till Antibes från vår hemstad.
    Jo,ansjovisen och Kalles kaviar var sjukt uppskattade av min Cannes-kompis :-D

    SvaraRadera
  4. Så otroligt fint Paris ser ut. Dör varje gång jag tittar in här liksom. Det där med gps (google maps<3) känner jag igen, hade inte klarat första veckorna i Stockholm (hehe..) utan den appen!

    Nja, alltså jag kan inte påstå att jag är vegetarian men jag försöker att äta mycket vegetariskt för att det är
    1. gott
    2. billigare (då tillåter stundtkassan mig att handla ekologiskt! Grönsaker/bönor/linser har ju ett mer överkomligt pris än eko-kött)
    3. snällt mot djur och miljö <3 (främsta anledningen helt klart.)
    Sen ibland kan jag noja över att inte få i mig nog med järn men försöker äta mycket messmör och ägg då! Men kan inte kalla mig vegetarian pga när jag är bortbjuden och blir serverad kött säger jag inte nej tack. Och ja, typ så ligger det väl till, hoppas det går att förstå lite bättre nu!
    ps. Paris ser inte kallt ut juuu??;) Här är träden gula OM dom ens har några blad kvar... Resten är grå.. Och det är frost på morgonen?! d.s

    SvaraRadera
  5. Alltså, sååå fint! Det är så fint att gå vilse i Paris, haha. Mmm, älskart!

    SvaraRadera
  6. teruko: Men sicken tur du hade där, med vädret, menar jag. Och jag blir bara liiiite avundsjuk på lyxlivet du beskriver (alla har väl en dold dröm om att få leva överdådigt och verkligen ta vara på tiden?).
    Ansjovis och Kalles.. Håhåjaja. Inte min första önskning, icket. Jag hade satsat på lösgodiset, falukorven och herrgårdsost.

    SvaraRadera
  7. Emelie, du är fortfarande så ung ;-)! Smaksinnet ändrar sig med åren...
    I mer än 25 år har min man och jag tidigare dragit runt kors och tvärs i Frankrike, praktiskt taget varje sommar, i en minimal campingbil (obs ej s.k husbil utan en "självinredd" skåpbil)och det har sannerligen inte inneburit lyx, men varit ack så roligt! Så restauranger och hotell är ett sällsynt senare inslag i våra liv... Lunch på en parkbänk är fortfarande det vanligaste och närmast oslagbart, tycker jag.

    SvaraRadera
  8. teruko: Hah, du får mig full i skratt! Du har nog helt rätt i att jag behöver några år för att verkligen värdera livets mest simpla som det mest optimala. Än är jag fortfarande lite inne på lyx-och-extravagans-spåret ;)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)