Nu bestämde jag och Lina oss för att slå slag i saken, och tog oss ut på äventyr! Efter lite om och men, några uppförsbackar och en nedförsbacke fel så kom vi äntligen fram till portarna.
Vi var smarta, och började visiten med att noggrant inspektera kartan. Lina skulle styla med sitt otroliga fotografiska minne, och hon mindes sig bara lite fel (men så gjorde jag, så egentligen ska jag inte säga något..).
Därefter började vi vår vandring in mot liken. Jag tittade längtansfull ut mot friheten innan jag lämnade den bakom mig och omfamnade dödsmörkret.
På kyrkogården kunde det se ut lite såhär...
Lina tog massvis med kort med sin fina kamera. Då tog jag kort på henne..!
Och sedan blev jag trött på att inte vara centrum för hennes uppmärksamhet, och antastade hennes synfält med min närvaro. Då såg det ut lite såhär:
Men sedan försökte jag faktiskt vara respektfull. Vem vet lika spöken som är ambitiösa nog att hemsöka en efter ett oanständigt kyrkogårdsbesök...
Mäktigt var det. Som attan.
Sedan såg vi gravar som tillhörde både Oscar Wilde och Edith Piaf. Men de tog jag inte kort på. Kändes för klyschigt.
Speciellt stämningsfullt var det just på grund av hösten. Att även sommaren var döende, att löven höll på att falla och det matta ljuset från en otillräcklig sol sken in mellan grenarna, det gjorde bara besöket allt bättre.
#30: Besöka Cimetière du Père-Lachaise - check! ✓
Det är ngt visst med hösten alltsa. Eller med arstider överlag. Jag uppskattar verkligen förändringarna i naturen, det förändrar upplevelsen av en plats ocksa.
SvaraRaderaLåter som ett helmysigt söndagsbestyr!
SvaraRadera