Och inte blev det mindre pirrigt av att jag i denna stund var på väg till jobbet för att hämta småpojkarna, och att jag därmed blev fullt medveten om att jag traskade omkring med mitt paket från Sverige... I Paris.
I paketet fanns det mest romantiska jag någonsin fått.
På riktigt, alltså.
Jag blev helt rörd. Helt pirrig, Helt megalycklig.
Och nu känner jag mig mer kär än någonsin.
Och nu känner jag mig mer kär än någonsin.
Det är många som har skrivit frågor, och undrat om mig och Redoy. Vad är vi egentligen för varandra? Varför dejtar jag? Är vi i ett öppet förhållande? Hur fungerar det? Älskar vi inte varandra helt och hållet? Är vi osäkra på vår relationen? Blir vi inte svartsjuka på den andre?
Såhär är det: Jag och Redoy är i ett öppet förhållande. Han är alltså min pojkvän, och jag är hans flickvän. Det är första gången vi provar på denna relationskonstellation. Vi har båda möjlighet att dejta på sidan om - träffa andra personer, umgås och ha trevligt. Det är inte ett tecken på att vi älskar varandra något mindre, utan bara ett sätt för oss att utnyttja och leva ut i varandras frånvaro, att testa på nya ting, ha roligt, uppleva nya situationer och lära oss vad vi tycker om.
Samtidigt har vi regelbunden kontakt och öppen kommunikation. Jag berättar om vilka jag träffar, vad jag känner, hur jag mår, vad vi gör. Det går upp och ner - ibland är det mer jobbigt än annat, ibland är han svartsjuk, ibland jag. Men vi pratar alltid om det, hanterar det, och respekterar den andres känslor. Skulle det komma till en gräns när vi märker att ena eller andra parten inte mår bra, ja.. Då skulle vi omvärdera. Göra om. Ändra till. Så att vi mår bra.
Detta är alltså ett sätt att leva, som vi testar på. Vi älskar varandra, något fasligt, och han är den största, vackraste, finaste, mest lyckobringande personen i mitt liv just nu. Jag pratar med honom, oftast timvis dagligen, och min tillit till honom har aldrig varit starkare. Och att jag dejtar och träffar andra - det förändrar ingentng. Jag älskar inte Redoy mindre för det. Han är fortfarande den jag vill vara med. Pojken jag älskar mest.
Vad bra att jag fick svar hehe ;) men vad fint, och vad kul att ni löser det på ett sätt som känns bra. Långdistansförhållanden är ju inte det det lättaste och då är det ju perfekt att hitta något som passar sig själv och sin partner :)
SvaraRaderaTvå ggr under inlägget gjorde du mig tårögd. Jag älskar dig!
SvaraRaderaDet är nog det finaste någon skrivit om mig... Du är det vackraste jag har. Den vackraste jag träffat. Längtar tills min nästa visit.
Vad modigt av er! O kreativt! O modernt! O säkerligen emellanåt tufft. Snacka om att göra det bästa av situationen. Beundrar er båda. Hoppas jag får chansen att följa er på denna nya upptäcktsresa.
SvaraRaderaSV: ja, nu vet jag vad som hänt med min försvunna kollega: hon har haft en operation (som hon inte ville göra någon stor grej av) och sen tillkom komplikationer så hon ligger nu på sjukhus. Så läskigt! Men hon kommer bli helt återställd som tur är.
Åååh så himla fint!
SvaraRaderaEtt tecken på att ni älskar varandra, förutom att ni uttalar det, är väl ändå detta- att ni ser till att båda två ska må så bra som möjligt, kunna leva precis så som ni båda önskar och att få vara nyfikna tillsammans men också på varsitt håll. Behöver man sätta upp regler o kompromissa om kärlekens grunder är det kanske inte äkta. Och visst kan man dejta för nya kontakter och vänner??
SvaraRaderaOj vad olika vi tänker!
SvaraRaderaMen vad modigt och gulligt av dig att dela med dig av detta för oss läsare. Din blogg är som jag sagt förut så jäkla härlig! Dina bilder, texter gör att jag är "fast"..haha. Det första jag gör när jag öppnar datorn på morgonen är att kika in på din blogg..har du inte skrivit något blir jag alltid lite besviken..haha samtidigt som när du skrivit något får jag sådan jäkla energi! Blir liksom sugen på livet "Du inspirerar"!!
En sak jag funderar lite över (på självaste valdagen) är hur du ser på det här med valet? Har du röstat, är du politiskt intresserad? Varma kramar Charlotte
Sofie: Vilken tur att du blev nöjd med svaret. Och man får helt enkelt prova sig fram, till det som känns bäst! :)
SvaraRaderaRedoy: Alltså du. Behöver väl inte säga mer än jag redan sagt. Tack för att du finns, boo. <3
Mariekexet: Åh, visst?!
Amanda: Jag kunde nog inte hålla med mer. Åh, tack! "Behöver man sätta upp regler om kärlekens grunder är det kanske inte äkta" var bland den mest korrekta meningen jag läst, vilken igenkänning! Du beskriver det ju bättre än vad jag själv kunde, Amanda.
Och det är precis så jag försöker se på det också - speciellt när det är som svårast, att detta är ett tecken på att vi verkar värnar om varandra och vill varandra väl. Och att allt går att omvärdera och fixa till om något inte står rätt till. Det vikigaste är att vi är lyckliga. Och kompisdejter, ja, det är ju också dejter!
Charlotte: Men jösses, om du bara visste vilken flin jag fick när jag läste din kommentar! Vad du sprider glädje, du fina människa! Och nu fick jag blogginspiration som heter duga.
Valet? Ja.. Om sanningen ska fram så är jag inte alls så politiskt insatt. Jag tycker naturligtvis att politik är viktigt, och ser det som min medborgerliga plikt att rösta. Men, jag väljer sällan att delta i politiska diskussioner just eftersom jag inte anser mig kompetent nog för det.
Återigen, TACK, Charlotte, för att du ger mig sådan energi och förstärker min stolthet över bloggen.
Jag håller med Charlotte! Jag har tänkt precis samma sak :-) Din blogg är helt fantastisk och du verkar vara fantastisk! Din livsglädje smittar av sig! Jag är en 30 årig 2 barnsmamma som också var au pair en gång i tiden men avbröt mitt år, därför känns det så kul att följa dig och dina äventyr och ditt sätt att se på livet.
SvaraRaderaEn liten parentes är att jag avbröt mitt år för att satsa på kärleken som jag träffade strax innan au apor året skulle börja :-) Idag är vi gifta och har varit ihop sedan dess men visst kan jag fundera på ibland hur livet hade varit om jag stannat. Det var värt att åka hem (obviosly ;-) men jag gick ju miste om ett äventyr som aldrig kommer åter...
Så man kan säga att jag avundas dig fina människa! Och att läsa om hur du/ni väljer att göra med kärleken är intressant!
Fortsätt att vara den inspirerande och härliga tjej som du verkar vara! :-)
Jag har hittat den här bloggen och kommer inte lämna den än på länge ;-)
Kram och lycka till med kärleken och allt!!
Anonym: Och det är nu, nu jag grämer mig över att jag inte har ditt namn. Att någon gjort mig så glad, och jag kan inte ens ditt namn! Men du, tack, tack för det pirr i magen och det leendet du skänkte mig när jag läste igenom vad du skrivit. För mig är det ofattbart att folk där ute, på annan plats, både geografiskt och i livet, kan se till vad jag skriver, ta till sig, uppskatta och få ut något av det. Tack för att du låter mig veta att du finns där ute!
SvaraRaderaOch jag blir så nyfiken... Var var det tänkt att du skulle vara au pair? Det låter onekligen som att du valde hjärtats väg, och det visar sig ju nu. :)
Hej igen!
SvaraRaderaSorry, namnet kom inte med :-) Johanna heter jag och Norge var landet. Inte lika exotiskt som Paris men ändå ett äventyr :-)
Vad kul att du blev glad av kommentaren, det kom från hjärtat! Vissa människor kan verkligen göra intryck trots att man aldrig träffat dem, du är bra på att förmedla genom text!
Sen är det extra kul att du, trots att du är yngre än jag och i ett "annat skede i livet" så fascinerar du mig, och som jag skrev, inspirerar och smittar av dig med din glädje till livet! :-)
Kram!
Johanna: Hej, vad fint att få ett namn! Och Norge, det är väl inget mindre läskigt med det? Exotiskt kan jag nog inte påstå att högst västerländska Paris är heller.. ;) (men inte mindre fantastiskt för det!).
SvaraRaderaJag håller helt med dig om hur spännande det är att man kan få kontakt på detta vis, trots att man är så olika i likheterna.. Eller lika i olikheterna?
Stor kram, och återigen tack!
Åh, detta är så fint. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Har också redan träffat personen som jag vill bli gammal med, skaffa ett helt fotbollslag av vilda ungar med och leva lyckliga i alla våra dagar. Ja, det är ju Love jag pratar om. Men det är inte rätt tidpunkt nu, och vi kan helt enkelt inte vara tillsammans. Ibland är det sjukt svårt och jobbigt, men då pratar vi om det och så känns det mycket lättare igen. Det viktigaste är ju att vi båda mår bra och fortfarande får ha varandra i våra liv. Ungefär som ni. Tycker i vilket fall att ni är så sjukt modiga!! Kram!!
SvaraRadera