Just i onsdags var det dock en liten speciell onsdag, för nu skulle jag få bjuda på middagen. Jag har ju tjuvtränat lite tidigare, men nu gick jag ut med buller och bång!
Jag satte igång redan när pojkarna sov middag, och började förbereda. Det skulle bli svensk falukorv varvad med tomat, ketchup och senap på lökbädd, med smält ost uppepå.
Till maten serverades stuvade makaroner, knäckebröd, svenskt margarin och svensk ost, samt en simpel sallad på broccoli och tomat.
Gissa om jag satt och var stolt över mitt helt svensk-dukade bord, och berättade för min värdmor och värdfar hur vi alltid gör det "hemma på min gata i stan".
Och omdömet, då? Nog petade de allt lite skeptiskt i makaronerna jag stuvat, men de båda uppskattade korven, och de smakade lydigt på allt jag lade fram. Till och med knäckebrödet, som jag egentligen tycker är skamligt i kontrast till deras sedvanliga nybakta baguette.
Efterrätten hade jag fått inspiration från Redoy, som har ett höjdarrecept på äppelpaj! Det är smulpaj med krossad mandel och ingefära, mycket knaprig och även lite knäckigt seg.
Den satte jag också igång med redan innan på dagen, och det såg ut lite såhär:
Emelie: La pâtissière suédoise!
Och gissa om den doftade gott. Lite som regnbågar och varma kaneläpplen och sommarminnen och enhörningsbebisar och pussar på kinden.
Typ så doftade den.
Denna gudomlighet åt vi tillsammans med uppvispad marsànsås, som jag så snällt fått av min nya, svenska au pair-vän.
Och den slukade vi.. utan problem. Jag som redan hade matkoma efter omgången med tung, svensk mat (fet falukorv och stuvade makaroner är inte precis lättsmält) kunde inte hjälpa annat än att glatt mumsa i mig två portioner med vaniljsås.
Herrejösses, säger jag bara. Vilken brakmiddag.
Även fast mina värdföräldrar uppskattade maten, så tror jag att de uppskattade gesten mer än något annat. Att jag visade dem något, ansträngde mig. Och det gjorde mig gladare än någonsin, att få känna mig duktig och visa upp någonting som är så nära mig.
(Nästa omgång får det allt bli egenrullade köttbullar med potatis och lingonsylt!)
Vad gott!! Vad gullig du är som bjöd på middag!
SvaraRaderaMen så gott! O du verkar ha en fin värdfamilj som vet att det är tanken som räknas, även om det ju blev en lyckat måltid =)Men var fick du tag på alla svenska ingredienser? som falukorven?
SvaraRaderaUnderbar beskrivning på hur efterrätten doftade :-)
SvaraRaderaPS! Hur fick du tag på svensk falukorv?
Vad kul att du bjöd Caroline och Arnaud på onsdagsmiddag och jag är säker på att de uppskattade dina ansträngningar. I våras när Vik och Valentin var ensamma en dag så bjöd hon honom på ris och korvstroganoff (gjort på falukorv)till lunch. Han åt med god aptit och ville till och med ta en portion till. Vik var jätte stolt över sin svenska matlagning. Falukorv är helt enkelt jätte gott! Ha det bra!
SvaraRaderaÅh, den gamla hederliga falukorven... Den brukade vi ofta ha på middagsbordet för ett tag sen. Med ostskivor emellan.
SvaraRaderaTänk, jag har inte ens funderat över att det finns dem som är ovana vid stuvade makaroner...
Charlotte: Hah, åh, tack! Det tyckte jag faktiskt också att jag var, och delvis därför jag var så stolt över mig själv... :)
SvaraRaderateruko: Där fick jag till det, va? Beskrev det med millimetersprecision. Och falukorven tog min fina Redoy med sig när han kom på besök - tillsammans med svenskt smör och svenskt godis!
Karin: Det hoppas jag också verkligen att de gjorde, och jag tror det... Jag tror att de uppskattade gesten. Och ja, det har jag hört om, hur Viktoria lyckades med korvstroganoffen! Vilken bedrift - Valentin som har så svårt att äta annars. Det har jag inte lyckats med än, kan jag berätta. (Fastän jag själv inte alls gillar falukorv, isch..).
Tack så hemskt för din kommentar, den glädjer. Och ta hand om Viktoria åt mig massor!
Aha, Emelie! Som jag skrivit ska jag snart besöka Antibes mm. Har en svensk väninna i Cannes, som önskar få ansjovis och Kalles kaviar. Skulle kanske packa ner en falukorv också... ;-)
SvaraRadera