Lösenord

onsdag, augusti 13, 2014

Störtregnig Paris-promenad

I helgen tog jag mig som vanligt ut på min sedvanliga promenad. Jag har lärt mig nu - hur mycket jag än tror att jag bara kommer vara ute en kvart eller två, så kommer jag hemtraskandes flera timmar senare; helt förundrad av den vackra stad jag numera bor i.




Den här gången ville jag utforska det sydvästra området av Paris, vackra nedre delarna av den 16:e arrondissemanget... Och oj oj... Jag var som förtrollad.






Att promenera i Paris är för mig en blandning av genomskär eufori och sorglig besvikelse. Eufori för allt jag ser som ger mig fjärilar i magen, och besvikelsen när jag inser att kameralinsen inte alls förevigar den bild jag ser frmaför ögonen. Allt är så mycket vackrare i verkligheten, och det gör mig ledsen att jag inte kan spara det, precis så.




Dessutom flämtade jag till när jag vände mig om, och - helt oväntat - fick syn på en bekant topp. Jag som trodde lokalsinnet satt på rätt plats, och förväntade mig inte en överraskning som sådan.




Jag tog mig ut till flodbanken och såg ut över Seine, och en lite större version av samma torn.




Fast... Sedan helt plötsligt började det störtregna. Ingen fara, tänkte jag vant. Jag har ju mitt paraply!
Men tji fick jag, störtregn är inte att leka med. Fem minuter senare och jag var helt dyngsur. En timme ifrån min lägenhet. Jag - stark förespråkade för mina promenader och inte helt metrovan - gåsprang hem genom ett dränkande Paris.




När jag kom hem hade jag (bara) varit ute i två timmar, varav en i regnet. Jag kastade av mig alla kläderna, och lade mig helt kroppsmör i min säng.

 Ah. Underbara promenader.



6 kommentarer :

  1. jaa, jag vill iallafall prova på att bo i nåt annat land. det går liksom inte att inte älska berlin, det är nog min favoritstad. men paris verkar fantastiskt det med. fast har bara tågluffat igenom där och inte stannat länge. ska nog dit på höstlovet iaf!! och nu när jag ser dessa bilder alltså ahhhh

    SvaraRadera
  2. Tror jag förstår precis ! Man vill liksom dokumentera, eller snarare bevara, känslan vid själva upplevelsen, men den får man hoppas ha kvar inom sig...

    SvaraRadera
  3. teruko: Precis så!... Och jag som blir så förargad. Vill garanterad spara. Men sedan har jag faktiskt svårt att tro att jag någonsin kommer kunna glömma...

    SvaraRadera
  4. fangad i ett sommarregn, typ! Fatta att du är Där nu, Där i Paris! Jag älskar ocksa att promenera, bästa sättet att upptäcka stan pa. Hittar alltid nya gränder och genvägar att förlora mig i. Är du en musik/hörbok/.../ promenerare? Promenerar du helst ensam eller i sällskap? Har du lärt känna nagra trevliga fransmän/fransyskor ännu?
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Var trygg!
    Enskilda minnen kanske bleknar, men känslan som är "kontentan" av kärleken till Paris lär finnas där, alltid. Jag har ju haft några år på mig för att konstatera detta... ;-)

    SvaraRadera
  6. Det är något med att bli helt genomblöt plötsligt och acceptera detta som bara skriker att då lever man på riktigt.

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)