Lösenord

fredag, augusti 22, 2014

Ballon à l'air chaude et La Tour étincelante

Tredje dagen vaknade vi upp så som förra, och tog en favorit-i-repris-frukost. Därefter kom vi ut på de stora gatorna,
och idag hade vi storslagna planer!

Vi skulle nämligen till Parc André Citroën, där de har en gigantisk luftballong....




Men för att komma dit var vi tvungna att ta en promenad genom det pompösa 16:e arrondissemanget jag bor i.




Det var fint väder och vi var peppiga.




Efter en timme eller två (det är svårt att hålla koll - tiden flyger när man har roligt...) skådade vi ballongen i horisonten!




... Och till sist var vi framme.
Men varför skulle vi göra detta då?

Jo, just för att både jag och Redoy, kort efter att vi träffats för första gången, den 17/8-2013, insåg att vi hade samma punkt på vår Bucket List: Att flyga luftballong.

När vi insåg det, i slutet av augusti förra året, lade han halvseriöst fram förslaget om att "om vi känner varandra om ett år, då åker vi luftballong tillsammans!".




Och nu råkade stjärnorna utgöra så att vi faktiskt fortfarande känner varandra, efter ett år. 




Up, up, and away we go!






Jag vet inte hur många sekunder vi var uppe i luften, men dessa i luften kändes mer än värda de tolv euro per person som eskapaden kostade. Det var så drömlikt att kunna kika ned på alla små skorstenar på Paris hustak - dessa som jag vanligtvis skådar från ett grodperspektiv.


#12: Flyga luftballong - check! 


Efter en kort vilopaus med matsäck på det gröna gräset fortsatte vi bort mot Trocadéro, där vi beställde varsin chokladig crêpe.




... Som fick åtnjutas i gräset av Jardin de Trocadéro.




Där satt vi ett tag - Redoy lyssnade på musik och läste, jag skrev dagbok, vi pratade och jag försökte supa in atmosfären av ett av mina idealmoment.

För det finns faktiskt inget jag kan tänka mig som är bättre:
En park i Paris. En varm nutella-crêpe. Redoy och soligt väder.




När vi tröttnat på att lata oss i franskt gräs så traskade vi vidare, och tänkte gå längs pampiga Champs-Élysées.
På vägen gick vi förbi ett hotell som Redoy slog sig i backen på huserade en saudiarabisk prins.




Till middag blev det indiskt. Ooooh.






Vilket inte alls var lika gott som i Sverige, så jag blev aningens besviken, men äsch-nog-om-det-vi-går-vidare.

Vad som hände härnäst gjorde mig däremot inte det minsta besviken. Vi tog en tur förbi mitt favorittorn, som sågs lysa ogenerat i den becksvarta Paris-natten.
Var tionde minut slog tornet ut i ett kraftfullt glitter, som slog omgivande turister med häpnad och fick till och med mig att ofrivilligt dra efter andan.




Under Eiffeltornet åt vi varsin skamligt dyr crêpe med mjukglass (värd varenda euro) som smälte lika väl i magen som på våra kläder.



7 kommentarer :

  1. 1. vad söt du är i ditt brandröda har o röda läppar.
    2. vad söta ni är tillsammans, man ser riktigt hur roligt ni har tillsammans
    3. vilket romantiskt foto pa eifeltornet mot natthimlen
    4. mjuklass, min absoluta favvo. Finns det i paris att tillga?
    5. Ha en fiiin fredag =)

    SvaraRadera
  2. Så himla kuuul att få läsa sånna här inlägg, sitter och ler med hela ansiktet. Du verkar va en så jävla mysig person, önskar typ att jag kände dig och kunde och hälsa på i Paris hos dig haha!
    En sak jag funderar över bara är, hur har du råd att äta så mycket utemat och sånt?! :o Du måste va miljonär haha. Jag menar Paris är väl inte särskilt billigt och du köper "färsk" frukost varje dag, äter massa crepes, både lunch och middag ute och sen massa aktiviteter and so on. Trodde det var sviiindyrt med mat och liknande i Paris!
    KRAM PÅ DIG! :)

    SvaraRadera
  3. Ni verkar ha ett par lyckliga och kravlösa dagar tillsammans. Fint att se och läsa om er två:)

    SvaraRadera
  4. Vilket liv du lever! Njut, det här året kommer verkligen vara ett år fyllt av underbara minnen för dig.

    Jag var au-pair i england för ett par år sedan, har helt underbara minnen därifrån! Kram

    SvaraRadera
  5. Amanda: Åh, det har vi! Det är så härligt, och jag vill aldrig att det ska ta slut...

    SvaraRadera
  6. Charlotte: Jag tvivlar inte en sekund på att du har rätt. Jag känner själv lyckan bara spira i kroppen, och jag får inte nog. Vill aldrig att det ska ta slut.
    Vad spännande med ett au pair-år i England! Känns som att det inte kan vara annat än minnesvärt - att flytta bort ett helt år..

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)