Paus i Parc Monceau

Promenerande blev det mycket av i helgen - fem timmar på lördagen och fyra timmar på söndagen. Det är något mer Paris som gör att jag helt enkelt inte kan sluta kika bakom nästa krök. Allt är för fint.

"Åh, det där huset måste jag komma närmare!"
"Jag undrar hur det där ser ut på andra sidan..."
"Men åh, kolla detaljerna, det måste jag ta kort på (från sju olika vinklar)".

Under söndagseftermiddagen var jag därav rätt mör, och tog mig till min nuvarande favoritpark - Parc Monceau. 

Det var precis innan alla söndagströtta kärlekspar hunnit dit och satt upp picknickfiltar och goshörnor överallt (det kom timmarna efter, jag lovar er. Då var det fullsmockat med kyssande par och skrattande kompisgäng'). Det var alltstå rätt lugnt fortfarande.

Jag slog mig ned på en skuggig plätt i gräset och tog upp min tredje pocketbok för den här resan.

Det var inte illa att läsa med en sådan här utsikt bakom boksidorna.

Eller den här när man tittade upp mot skyn.

Fick stanna upp flera gånger och påminna mig om att jag faktiskt var i Paris. Att jag låg i en park i min drömstad och att ja, såhär kan alla mina söndagar se ut om jag så vill. 

Det kändes liksom inte sant.