Lösenord

onsdag, augusti 27, 2014

Je pense à toi

Nu när du har åkt känns det, frankt talat, lite tomt. Lilla studion som lätt blir trång av två; saknar trängseln, och jag saknar den kaxiga glimten i ditt öga när du säger att "jag bjuder på crêpes".

Jag går på mina vanliga promenader, njuter av Paris, träffar nyfunna vänner.. Men jag kan inte förneka att det är en aning annorlunda nu. För nu när du har varit här, så är du på något sätt en del av det. Du är delaktig, redan.

Jag tänker på dig varje gång jag ser en kupol (ju större, desto bättre), varje gång jag går förbi Häagen-Dazs-glassbaren, eller känner doften av en crêpe. Varje gång jag sneglar misstänksamt
på (den ansenligt stora) kundkvantiteten hos Le Pain Quotidien, eller när jag blickar upp mot
Notre Dames kyrktorn. Jag tänker på dig när jag fryser lite om handen, när jag går förbi Place
de Mexico, och när jag räknar mina småslantar i plånboken för att ha råd med en extra croissant.
Jag tänker på dig när jag slänger fettranden från den färska skinkan, när jag uppskattar att hela
bildskärmen syns på TV:n, eller när jag återigen märker att jag ännu inte plockat bort den extra handduken till duschen.

Jag tänker på dig varje gång jag sätter igång mobilskärmen, och ser den lilla chattrutan som jag aldrig klickar bort.

5 kommentarer :

  1. Jag känner igen mig Emelie. Mycket. Det är skillnad pa att umgas och att umgas. Visst, jag har bekanta, kanske till och med vänner. I vilket sammanhang, i vilken miljö, i viken situation man än är, om sällskapet är rätt, alltsa verkligen rätt, sa ligger helt enkelt ett magsiskt skimmer över det hela.

    SvaraRadera
  2. Fint skrivet, texten är fylld av värme och kärlek.

    SvaraRadera
  3. Emelie! Jag är också anländ i Frankrike nu och jag tänkte fråga dig ifall du skulle ha lust att träffas nån gång sådär au-pairer/bloggare emellan? :) i så fall kan du skriva till mig på min blogg eller på min facebook (där du hittar mig som hanna jageklint):) hade varit jättekul!
    bonne soirée!

    SvaraRadera
  4. Ni verkar ha haft det helt magiskt. Vilken underbar relation att ha till en annan människa. Och tänk vilka fina minnen ni har skapat! Inget är lika värt att spara som ett riktigt gott minne, vet du.

    SvaraRadera
  5. teruko: Tack! Precis de känslor jag kände i det ögonblicket (samt saknad, givetvis) och önskade förmedla i skrift. Så fint att jag lyckades :)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)