Lösenord

fredag, augusti 29, 2014

Fransk glassdejt i Saint-Germain-des-Prés

Ni vet väl hur jag har en tendens att göra bort mig ordentligt för att träffa nya vänner?
Ja, men det lönar sig verkligen! Häromveckan hade jag en glassdejt inbokad med en ny vän - en äkta fransos - som jag fått kontakt med.

Jag klädde mig i fjärilstunika och vidhöll min trafikljus-färgade skalp.




Eftersom han visste mycket om detta mytomspunna glasställe, som enligt rykten har bland den bästa glassen i hela Paris, så mötte han mig vid tunnelbanan. På vägen dit fann jag en vacker ros, som jag svärmade lite med...




Så åkte vi tunnelbanan, fort fort fort, för jag var glassugen!
Hela vägen hit - till Grom. Italiensk kedja med gelatia.




Det ligger nere i trendiga Saint-Germain-des-Prés, och så här var utsikten från uteserveringen.




När min charmiga fransman beställde en medelstor så tog jag för mig och beställde en stor, och knappt innan jag hunnit säga smakerna så hade han betalat för mig. Humpf. Fransk kultur alltså.

Men glassen, den var minsann god!




Stracciatella, extramörk chokladsorbet samt saltad karamell. 

Därefter så tog vi en promenad kring området. Jag är inte så bekant med just Rive Gauche (området söder om Seine), så han visade mig runt. Bland annat tog han den här bilden på mig, när jag står med ansiktet mot teatern Odéon.




Vi traskade omkring ett bra tag, och jag blev positivt överraskad när jag fick syn på min egen besatthet....




... och så fick jag berätta för honom om min favoritglass. Ben & Jerry's

Sedan fortsatte vi promenaden. Långt, långt, långt gick vi, och pratade massvis med franska. I början var jag lite överväldigad, för han pratade så snabbt! Men det var ingen fara - efter ett tag vande jag mig och hängde med i precis samma takt.

När jag gjorde lite språkfel så skrattade vi tillsammans, han rättade mig och jag lärde mig rätt sätt att säga på. Dessutom lärde jag mig tiotals nya ord, och det faktum att man faktiskt kan klicka med någon så bra - trots språkbarriär.




Vi gick hela vägen hem till mig, faktiskt. Det tog lite över tre timmar, och diskuterade allt från fransk kultur, att leva i Paris, att laga mat och matkultur (han är kock!), svensk kultur, om våra familjer, om våra intressen, om våra passioner....




Och innan vi sade adjö gav vi varandra den traditionella bisous (kindpuss), och dessutom en kram. Och vi beslutade att snart ses igen. Jag var full med energi, för han var så trevlig, charmig och rolig att umgås med.



6 kommentarer :

  1. Men sa spännande! Det är synnerligen inte lätt alla ganger att knyta nya bekantskaper; kanske spec. inte med urbefolkningen i en ny stad; de har ju redan en etablerad umgängeskrets o inget skriande behov av att lära känna nytt främmande folk.

    Över en glass tycker jag är ett av de absolut bästa sätten att ses.
    1. det är rusikigt gott
    2. det är mindre stelt än att sitta pa ett inrökt café
    3. vad personen i fraga väljer för smaker pa sin glass tycker jag säger ganska mkt om den personen
    4. det speglar mig lite. Jag är liksom lite barnslig, o barn gillar glass bättre än typ kaffe eller ett glas vin
    5. ofta har gelateriorna „bara“ öppet dagtid, en perfekt ursäkt för en kvällstrött människa som mig att ses pa dagen o inte sent pa kvällen

    SvaraRadera
  2. Suveränt!
    Du verkar vara en riktigt härlig person!

    SvaraRadera
  3. galet så mysigt en kan få till det! och alltså, jag är ingen glassperson men extramörk chokladglass?? salt karamell?? GE MIG! vill typ få ont i halsen i frankrike.

    SvaraRadera
  4. Tror att jag precis dog glassdöden och hur trevligt måste det inte ha varit att äta glass med en äkta fransos. Drömmigt.
    Hoppas att ni ses igen!

    SvaraRadera
  5. Supermysig blogg!! Funderar själv på att eventuellt flytta dit, håller dörrarna öppna :)

    SvaraRadera
  6. Okej, den där glassen såg bara sååååå god ut! :')

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)