Lösenord

torsdag, augusti 14, 2014

En vanlig heltids-arbetsdag

Jag fick en förfrågan från en liten Charlotte om att beskriva min "vanliga" arbetsdag. Så roligt, tänkte jag!

Först måste jag däremot påpeka att jag just nu inte har några "vanliga" arbetsdagar. Det är ju semestertider, och pojkarna går inte i skolan. Så nu jobbar jag alltså heltid under dagarna, 9-20, vilket jag inte alls kommer göra sedan när rutinerna kommer igång. Då kommer ju pojkarna vara i skolan på dagarna, och jag tar endast hand om dem morgon och kväll.

Men, en förfrågan är min lag, och här kommer alltså en vanlig heltids-arbetsdag!




Jag vaknar upp lite innan åtta för att göra mig i ordning, duschar, äter frukost och städar iordning i min lilla lägenhet. Sedan tar jag den fem minuters långa promenaden till min värdfamiljs lägenhet. Ofta är jag riktigt slö och morgontrött, men blir alltid uppiggad av att se de vackra franska balkongerna utanför porten.




Väl i lägenheten hälsar jag pojkarna « bonjour » och får mig en bisous (puss), och mamma/pappa far till jobbet. Då småleker vi lite med de leksaker som finns närmast till hands till dess att klockan slagit tio.
Är det bra väder tar vi oss ut till parken!




I parken äter vi lite goûter (som jag pratat lite om här) som är bakelser, en chokladdoppad kaka, några kex eller annat sockersött.

Vid tolv-tiden är det dags att gå hem och förbereda lunchen. Pojkarna äter inga avancerade grejer - det blir ofta skinka och pasta, korv och ris, kött och pommes. Det fixar jag i ordning medan pojkarna ser på ett barnprogram i soffan.




Ovan ser ni en typisk lunch. Här har vi fläskkött med ris. Vi äter vid bordet, och efter lunchen blir det en liten dessert (frukt/glass/choklad/yoghurt).

När klockan blivit halv två har vi oftast ätit upp, och då är det dags för dodo (sova middag)!
Pojkarna går och lägger sig och tupplurar, och jag sätter mig bekvämt i soffan med datorn för lite effektiv bloggtid.




Efter en och en halv timme är det dags att vakna. Jag väcker pojkarna stilla, som brukar tassa upp, lägga sig i soffan, dricka en flaska chokladmjölk och se på ett barnprogram för att vakna till lite. Sedan är det ut och leka igen!

Är det fint väder återvänder vi till parken, men om det regnar så stannar vi inne och... kanske leker med bilar...




.... eller leker cache-cache (kurragömma)...




... Eller bygger torn!




Vi leker och har oss i park eller inomhus till cirkus halv sju - då är det dags för badet.
Det blir mycket lek och plask, och svårt att hålla pojkarna lugna i badkaret. Men jag gör så gott jag kan!
När badet är över tas pojkarna upp, torkas och smörjs in och sedan blir det på med pyjamas.

Det är ungefär den här tiden, mellan kvart i åtta-åtta som föräldrarna brukar komma hem från jobbet. Då gör modern eller jag iordning middag (i samma stuk som lunch) och sedan äter barnen. Jag sitter med en stund medan barnen äter, men vid åtta-tiden brukar jag traska hem.




Att komma ut i kvällsluften och återigen inse att jag är i Paris... Det är rätt makalöst.

Jag kommer alltså hem strax efter åtta, gör iordning min middag (oftast helt vrålhungrig!) och så sätter jag mig i soffan och ser på en bra serie. Allt för att sova gott till nästa dag, och återuppleva ståhejet!


4 kommentarer :

  1. Vad spännande! Det låter sa himla mysigt, blir lite lätt nostalgisk. Är ju storasyster själv o har varit lite barnflicka hemma
    åt syskonen. Inte alltid kul såklart, men de flesta minnena är fina. Har du introducerat några svenska rätter? Eller din paradrätt, hamburgare? Indiskt?

    SV: men åååh, nu rodnar jag här bakom dataskärmen, finare komplimang från finare bloggare har jag nog aldrig fått! Jag är också en podcast-promenerare; vi har ju varit inne på det tidigare men jag slukar mkt P3-program. O Värvet. O Sommar i P1. Men emellanåt gör jag likt du gör i Paris, lämnar lurarna hemma o bara super in atmosfären. Jag tycker promenad är ett av de bästa sätten att umgås med vänner, man kan liksom bara babbla på hur mkt som helst, o jag har märkt att även mina smartphone-beroende vänner tenderar att kunna glömma den där apparaten för en stund.

    Så klart jag har, men jag undrar som mer om du hittat ngn som du ”klickar” med, alltså kan öppna dig för lite djupare? Det är ju skillnad på bekant och vän om du förstår vad jag menar? Jag har alltid haft färre nära kompisar än många ytliga. Ofta känner jag direkt på mig om jag kommer ”klicka” med en person (vän eller kille). O här i Wien har jag som tur är hittat 2-3 sådanna personer.

    SvaraRadera
  2. Hej Emelie! Du verkar ha det hur bra o mysigt som helst:-) vilket underbart liv du lever just nu. Vet du att jag också jobbade som barnflicka när jag var 15-17 år? Åt en familj på Lidingö o Sandhamn. Det var kul! Njut nu till 100%, vilket jag vet att du gör:-) kram

    SvaraRadera
  3. Absolutely lovely. Stämmer på pricken in i verkligheten! Jag älskar exemplen på vad ni brukar ha för er på eftermiddagen! Bilden på sötungarna och bilarna är så fin, men kurragömmafotot fick mig att le stort. Sedan sista raden när du slutar för dagen och skriver att du återigen inser att du är i Paris ... Magiskt. Den där pirrande magkänslan som jag själv hade första månaderna i Paris återuppstod för en stund!

    SvaraRadera
  4. Det tror jag definitivt att vi har. :)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)