Lösenord

söndag, augusti 10, 2014

Det här med att leva sin dröm på riktigt


Det här är verkligen min dröm.
Jag lever i min dröm.




Det är helt vansinnigt. Åh. Jag är kär i livet.

Jag får prata franska hela dagarna. Varje dag märker jag hur jag förbättrar mitt språkbruk. Förstår mer. Inte behöver anstränga mig lika mycket för att hänga med i samtal. Inte blir lika trött av att lyssna på rask franska.

Dessutom får jag umgås med två vackra gossar. Gossar som ler och skrattar och pussas och kramas, som ibland är lite hektiska men som har världens största hjärtan. Dessa barn tillhör ett par riktigt generösa värdföräldrar. Som är intresserade och intressanta, och som är omsorgsfulla och delar med sig.

Och det som är körsbäret på tårtan. Jag får bo där jag alltid drömt: Min favoritstad i hela vida världen.
Blotta tanken på Paris ger mig fjärilar i magen - det är min förälskelse, stora kärlek och hjärtas hem. Jag får se Eiffeltornet varje dag. Jag får känna dofter från lokala boulangerier. Jag får beundra fransk arkitektur och jag får göra det jag aldrig någonsin trodde var möjligt.


Det tål att sägas igen.
Jag lever i min dröm.


4 kommentarer :

  1. Härligt! Gläds å dina vägnar!

    SvaraRadera
  2. Så underbart att läsa! Samma känsla har kommit över mig vid ett par tillfällen de senaste dagarna, o det är så fantastiskt! Jag liksom bara går och väntar på att någon ska komma o väcka mig tillbaka till verkligheten o säga att allt bara är fake. Det är verkligen så att man måste våga, man ångrar det man inte gjorde osv osv.

    SV: jaa, jag är ganska snabb med att skaffa mig traditioner/rutiner. Minns förra året då jag var på semester i Kroatien och sa "jag åker hem en stund" o mina vänner undrade "vaaa?!"... Jag åsyftade då hotellet där vi bodde, inte hem-hem! Jag ser liksom till att göra mitt hem till mitt, oavsett om det bara är för en kort period jag ska bo där. O med fina traditioner/seder/vanor infinner sig "hemmakänslan" snabbare ;-)

    SvaraRadera
  3. Jag är så, så glad för din skull. Jag blir nästintill tårögd när jag läser detta, för jag känner verkligen lyckan i det här inlägget. Din lycka nu. Min lycka då. Ett samband som jag aldrig kunnat föreställa mig.

    SvaraRadera
  4. Oj så många gånger jag gått förbi den bron!

    Åh vad härligt att du känner så. Och vad kul att du verkar ha hamnat i en så bra familj, för det är inte alltid fallet. Jag hde först otur, men jobbade sedan i 10 månader som barnflicka hos en helt underbar familj. Det gäller att ha tur! Just som du känner nu, så kände jag också i början. När jag älskade Paris. Det gör jag nog egentlöigen fortfarande, men jag tror att jag är mogen att gå vidare :)

    Jag hoppas verkligen att du kommer får ett riktigt härligt år i Paris. Vem vet, kanske hittar du en fransman och stannar kvar i fem år precis som jag!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)