Att prata som en äkta fransos

... Och på tal om språkkunskaper...
Jag älskar det franska språket. Älskar; älskar; älskar. Det finns ingenting så vackert som en korrekt sammansatt fransk mening, hur orden klingar och melodiskt följer varandra så perfekt. En ström av vackra vokaler.

Samtidigt finns det många små ord och uttryck som är väldigt speciellt för just fransoser, och som används i talspråket som kutym och som del av språkkulturen. Jag har slagit mig i backen på att jag ska lära mig alla dessa, och det ska komma naturligt...

Då... Då pratar jag som som en vraie française.

Med öronen på skaft har jag lyckats samla på mig ett par av dessa vardagliga fraser, som uppkommer titt som tätt i folkmun på en äkta fransos. Så här lyder dem:


« Alors ... »
"Alltså.../Nå..." - sägs lite då och då för att konkludera en mening, för att fortsätta på något man sagt innan eller helt enkelt för att få samtalet att flyta på.

« Eh, ben... »
"Ah, tja.." - sägs när man tänker efter, när man funderar på något speciellt. Ett ljud för att visa att man håller på att formulera sig.

« ... donc,.. »
"... således" - för att förklara någonting man sagt; vidareutveckla vad man menar, och med vilka grunder.

« Mais oui/mais non ! »
"Men ja/men nej!" - används ofta som utrop när man vill betona att något den andra säger stämmer/inte stämmer.

« Bon sang ! »
"Herregud!" - den sanna versionen av den klyschiga "sacré bleu!" som inte alls används numera. Däremot används fortfarande "bon sang", som direkt översatt blir "gott blod!".

« Zut ! »
"Attans!" - den milda versionen av en svordom, när något går snett och man vill uttrycka sitt missnöje över det. Lite som "järnspikar!" eller "sjutton också!". (jag tänker inte ens uttala de mer grova varianterna, huja!)

« ... Et voilà ! »
"... sådär!" - och där har vi det! När man vill visa resultatet av något, att man är klar, eller bara rikta uppmärksamheten mot något man sagt eller gjort.

... och min personliga favorit:

« Oh là là ! »
"Oj/Wow!" denna är rätt allmänt känd, och används ofta i parodier om fransmän och italienare. Men den stämmer faktiskt! Fransmännen utropar det för att betona något säreget. Jag känner mig alltid som mitt i en dramatisk filmscen när mina värdföräldrar utropar det. Lite som - alltså, är de seriösa?