Lösenord

måndag, juli 07, 2014

En promenad och inbillat bra lokalsinne


Häromdagen var jag en optimistisk prick, och fick väl för mig att jag (istället för att åka med värdfamiljen i bilen) att gå till stranden. Då får jag mig en härlig promenad också, menade jag, och traskade glatt iväg.

Och ni vill väl hänga med?
Jag började genom att beundra de stora palmerna som välkomnar en till huset vi bor i här på Korsika. Så mäktigt, och trots att jag sett palmer många gånger förut känns det så udda att beskåda de tropiska träden som är så långt ifrån livet i Sverige man kan komma.




Ett hus i närheten såg ut såhär, och jag drar mig för andan och påminns återigen om den härligt tropiska miljön jag befinner mig i. Tycker nästan det påminner lite om Grekland.




Jag traskade, och jag traskade, och jag traskade...
Runt omkring mig hördes fåglarnas tydliga kvitter (klicka, klicka, klicka!).





Och omgivningen var just såhär vacker! Inte konstigt att fåglarna sjöng. 





Växtligheter fanns överallt omkring, i form av stora kaktusar, och blommor i rött, gult, blått och rosa.




Jag blev mest fascinerad av alla små hus runt omkring. Plirade in på tomter och försökte ta bilder på deras privata trädgårdar och bostäder (alltså så typiskt mig, jag älskar hus och arkitektur och allt sådant).




Sedan såg jag världens sötaste lilla gammaldags-bil som passade oerhört bra in i miljön.




Jag såg flera hus som var alldeles filmiskt fina. Den här tomten vågade jag till och med mig in på bilparkeringen... (shhhh!)




Ungefär någonstans där insåg jag att jag gått vilse, och med en värdmamma som ringde och undrade var jag höll hus (tehe, fyndigt va?) någonstans.




Värdfadern fick ta bilen och åka ut och leta efter mig, men förutom det dåliga samvete så mådde jag som en prinsessa!

Inte är det väl jobbigt att tappa bort sig, när man har sådan vacker omgivning att vara vilse i?


3 kommentarer :

  1. ooh, vilka äventyr o strapatser du far vara med om! Jag brukar ibland stoltsera med mitt utsökta lokalsinne... Men sa ibland svikter det mig... Men ingen är ju perfekt ;-) O ibland blir det ju rätt fast man gör fel som Krunegard sjunger =)
    Fast ändock tur att det fanns back-up i form av värdpappan!

    SV: Jag är rätt sa avis pa dig, det kvittar ju hur varmt det är när man har ett helt haaav att kasta sig i ;-)

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig blogg du bjuder på !
    Merci!
    (Jag var själv stolt ägare till en Renault 4L en gång i tiden...)

    SvaraRadera
  3. jaa, där hade man ju kunnat vara borttappad ett tag... Såå vackert!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)