Lösenord

lördag, juni 28, 2014

Min första dag som fransyska


På fredagsmorgonen vaknade jag och Viktoria upp i studion, och jag möttes av denna utsikt från vårt lägenhetsfönster. Alarmet ringde redan vid sju-tiden, och det var dags för oss att ta Valentin, den äldsta pojken, till skolan.




Efter att vi lämnat den exalterade fyra-åringen i skolan, så stannade jag i lägenheten och tog mig en tupplur.
Därefter, när Viktoria var ute på egna ärenden, tog jag mig ut på en upptäcktspromenad!




Jag fick bland lägenhetshusen i området, kikade in i små affärer, på fina byggnader, gator, fikande fransoser och givetvis....

Boulangerier.




Åh, vad jag älskar boulangerier. Överflödet av produkter, doften av nygräddat bröd, baguetter till höger och vänster. Jag är som i himmelriket.

Sedan fortsatte jag att svärma för de vackra franska detaljerna på lägenhetsfasaderna.
Åh. Tänka sig att jag bor här nu. Det är vansinne.




Därefter mötte jag upp Viktoria för att hämta upp Valentin i skolan, gick vidare hem och lekte, ritade och spelade lite spel, innan det var dags för "dodo" - tupplur!
Och jag var inte sen med att sova lite jag med; helt utmattad av alla dagens intryck (och klockan var inte ens två!).




Och trots att Viktoria skämtade om vilken tröttmössa jag var, så var hon inte bättre själv..!




Vi alla tog oss alltså en liten "dodo", och till kvällskvisten åkte vi ut för att se Valentin's avslutningsshow på skolan. Under vår resa dit fick vi syn på det eftertraktade tornet Eiffel, som både jag och Viktoria var snabba att fota.




På promenaden hem sedan kunde jag fortfarande inte sluta svärma.
Jag stannade upp, tittade mig omkring fascinerat, beundrade och älskade allt jag såg. Det känns osm att jag inte kan sluta uppskatta denna staden - Viktoria sade själv att "din blick verkar alltid cirkulera uppåt, mot byggnaderna". 

Om du tänker dig en riktigt romantisk melodi just nu (som denna!), och ser på denna bild... 





är det för mig, att promenera i Paris.
Precis så känns det.


Bara det faktum att jag tar foto av var och varannan vägkorsning, liksom.





På vägen hem konsulterade jag och Viktoria över vad vi skulle äta till middag. Klockan var ju trots allt över åtta på kvällen (lite tidigt för middag egentligen, men hej... Min konvertering till äkta fransyska är bara i sitt förstadium!).

Vi lyckades grabba åt oss en baguette precis innan boulangeriet stängde, och jag gick som den lyckligaste flicka med ett surdegsdoftande underverk under armen.




Väl hemma åtnjöt jag den med ost, kalkon, gurka och så en med massa smör och hallonsylt. Så som det ska vara!

Det jag inte visste, var att Viktoria även ordnat en överrasknings-dessert!




Åh, vilken pingla! Snacka om att jag blev glad! Fyra små burkar med olika smaker: Cookie Dough, Chocolate Fudge Brownie, Strawberry Cheesecake och Caramel Chew Chew. 
Jag fick de två förstnämnda och hon tog de två sistnämnda.

Därefter satt/låg vi och snackade i flertal timmar innan det blivit helnatt, och till sist (efter dagboksskrivande) gick vi och lade oss. Jag var därtill extremt trött, vilket jag varit under hela dagen, tillsammans med beundran och generell prestationångest.


Men men. Jag får nog knyck på det här till slut, ska ni se.

2 kommentarer :

  1. Så spännande! Förstår att det måste vara massa intryck att smälta, då blir man trött. Prestationsångest? How come? O vilken bra mix för någon (... mig) som alltid har svår beslutsångest ;-)

    SvaraRadera
  2. bilden på dig med baguetten, haha ÅH SÅ FIN! riktig fransyska. har du skrivit något inlägg om din väg till paris, med ansökningar, au-pairfamiljval, vilket "bolag" (eller företag, eller vad det nu kallas, hittar inte riktigt ordet nu) du åker med o.s.v.? vore väldigt skoj att läsa. önskar ett sådant om det inte redan existerar (och om du har tid såklart, prioritera såklart parisliv först!) :)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)