Lösenord

söndag, juni 22, 2014

Livet som en teaterpjäs


Jag brukar föreställa mig livet som en scen.

Som en stor teaterscen. Jag, som står på scenen, är huvudkaraktären i pjäsen - likväl som i mitt eget liv. Runt omkring mig på scenen finns det mina medspelare. Det finns exempelvis en side-kick (min bästa vän/partner?), en antagonist (jäveln som alltid förstör för mig) och flera andra karaktärer som inverkar på mitt liv. Vissa av dessa personer kanske är statister - de håller sig lite mer i bakgrunden, fixar med rekvisitan och syns inte så värst (bekanta, personer som inte klassas som vänner).

Det är jag som är huvudrollen i föreställningen. Det är jag som ska se till att jag prioriteras på scen, att showen slutar lyckligt och att mina viljor, drömmar och ambitioner förverkligas i slutskedet. Det är mitt jobb att se till att inte strålkastarna fokuserar för mycket på de runt omkring mig - att jag som huvudroll inte glöms bort och att jag tänker för mycket på vad de andra medspelarna tycker, tänker och vill.

Man måste vara modig som huvudkaraktär. Man måste ta för sig. Våga vara sig själv. Våga ta kommando. Våga sträva efter att pjäsen utspelar sig så som är till ens främsta fördel. För vet ni vad? Det är mig pjäsen handlar om. Ingen annan. Det är min show, och det är ingen annan som är viktigare i den. De andra har sin egen pjäs att tänka på. Den här är min.


I och med Parisflytten har jag börjar stå lite mer ostadigt. Helt plötsligt ska scenen bytas ut, rekvisitan bli ny, och teaterlokalen en helt annan. Stockholm blir Paris. Och jag tänker...

Hur gör jag nu? Vilken roll har jag här? Hur är huvudkaraktären i den här pjäsen?

Den scen jag står på känner jag till så väl. Jag vet precis hur min svenska karaktär är. Jag vet precis hur hon agerar, tänker, och hur hon uppfattas av sina medspelare. Men nu får jag.. helt nya medspelare. Hela min cast byts ut. Och.. Vad hände med träpartiet i träet som knakade? Kommer det knaka i den nya scenen? Finns det hål i den nya scenen som jag inte är medveten om? Vem är antagonist i min nya pjäs? Kommer jag finna en ny side-kick?


Och viktigast av allt... Kommer showen sluta lyckligt? 


2 kommentarer :

  1. Vilket bra tankesätt, eller ska man kalla det liknelse? Väldigt konkret och nyttig att ta fram ibland för var och en av oss.
    Jag är övertygad om att Pariskarakätren kommer vara minst lika älskvärd, lycklig och stark som den svenska =)

    SvaraRadera
  2. Jisses, vilket underbart inlägg!!! Du använder så fina ord och formuleringar, jag kunde relatera till tankesättet och innehållet ... och när jag läste sista meningen så uppstod en liten spänning i magen och frågan ekade huvudet: "Och vad hände sedan?? Slutade det lyckligt?!"
    Men sedan kom jag på att det är ju det som gör det just så spännande - att man inte vet än! Man vet inte hur det kommer bli!
    Jag vet inte riktigt med hål i scenen, men mikron i studion gör underliga ljud som får mig att hoppa till ibland ... ;)

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)