Lösenord

söndag, december 15, 2013

Barnvakt och konsten att vända pannkakor i luften


I lördags och söndags hade jag avslutning med mina simskole- samt babysimsgrupper.
Det var mycket kalabalik med diplomutdelning, märkestagning, kramar och även.. massa presenter!

Jag fick alltså en hel hög med julgodis, kort, ljus, gosedjur (se ugglan!) och smycken som tack för den här terminens gång, och ett adjö till flera simbarn som blivit alldeles för duktiga för min undervisning.




Det gjorde ont i mitt simskolehjärta att se så många av de jag sett varje vecka i flera år för sista gången, och jag blev väldigt sentimental. Men samtidigt är jag så lycklig att jag bidragit med något, och att de uppskattar mig likväl som jag uppskattar dem. (Därav lite halv-ledsen halv-lycklig Emelie på bilden. Åh.




Efter simskolan så hade jag även ett annat uppdrag - jag hade fått äran att sitta barnvakt för en av de simmande familjerna, med två fantastiska barn (varav den äldste just börjat ta sina första egna simtag!).




Så efter en liten ensamstroll på julmarknaden så blev det mys med en liten totte på 1,5, och en liten prinsessa på 5 år.




Jag bedyrade även att jag var precis som Pippi - jag kunde nämligen steka pannkakor och vända dem i luften.

Tror ni mig inte?!






Det blev en hel hög med pannkakor och jag lyckades faktiskt lura i dem lite mer än en var. Hoho. Det var sannerligen en bedrift, ska jag säga er.




Därefter var lilltotten busig och vi lekte "göra saker man inte får göra, typ klättra på pallar och så" en liten stund innan vi hade mysstund i soffan framför Nalle Puh och välling.








Äldste flickan och jag stannade upp, åt lördaggodis så jag nästan stupade och tittade på Bratz.




Därefter somnade även prinsessan, och jag stannade upp och bläddrade bland box-kanalerna, åt lite extra kärleksmums (gud, de var så sjukt goda!) och kakor och bara njöt av stunden.




Jag kunde stolt berätta för både far och mor när de kom hem att det faktiskt gått jättebra - över förväntan.
Därefter fick jag skjuts till tunnelbanan och vi hoppades att detta var något jag kunde göra om någon gång.

För det här var precis det jag behövde.

4 kommentarer :

  1. Alltså utan bildbevisen hade jag nog inte trott dig, men hatten av =)


    Skönt med en kväll i barnens tecken, de är så himla raka, ärliga och lättsamma. Kan göra ett grubbeltygnt sinne lite lättsammare =)

    SvaraRadera
  2. Åh, känner igen mig! Är det Västerhaninge?

    SvaraRadera
  3. Åh heja dig! Jag vänder mina pannkakor i luften ibland men är så fruktansvärt nervös varje gång att jag helst tar till stekspaden.

    SvaraRadera
  4. Åh, som en liten försmak på Au Pair-livet alltså? Vad roligt.

    Och vad modig du är som lämnar tvåsamhet för ensamhet, eller, modig och modig, måste man så måste man och då kanske det inte handlar så mycket om mod ändå. Fast det är ju förstås att det krävs mod för att göra något så omvälvande förstås, inte alla som kan göra det fast det behövs ibland liksom. Heja dig!…Jag tror alltid man gör rätt i att följa magkänslan, och det verkar ju vara precis det du gör. Jag hoppas att du mår bra och att du hittar vad du söker! :*

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)