Pepp på Da Peppe Due med rutig duk

Nu är det snart december och vintern är ännu inte ett faktum.
Det såg precis lika höstigt ut när jag vaknade upp gårdagsmorgon, och klädde mig för dagen.

Efter en längre förmiddagsföreläsning tog jag bussen in mot innerstaden, och mötte upp samma lasagne-ätande och oo-ande vän för att luncha. (Vi umgås något ohyggligt numera.)

Italienska smaker lockade smaklökarna, och Redoy och jag tog oss till en liten krog på Norrmalm. Den hette Da Peppe Due och var helt pittoreskt och klassiskt inredd. Mysfaktorn var onekbar.

Vi fick ett litet bord vid fönstret och slog oss ned.

Jag var fasligt sugen på en klassisk pasta med tomatsås, mozzarella och basilika - men fann ingen på menyn. Till min förtjusning fixade kyparen ihop en specialbeställning och jag fick mitt sug tillgodosett - och det med råge!

Pastan var ett aromatiskt underverk, kyparen exceptionellt trevlig och stämningen oklanderlig.
Redoy och jag satt kvar i nästintill två timmar och pratade och åt.

Därtill blev jag bjuden på pastan som à la carte-kvalitet - så pass bortskämd blir jag...

---

Vi åkte hem, pluggade och såg vidare på Breaking Bad innan det var dags för Redoy att säga adjö och mig att fortsätta min riktigt mysiga ensamkväll.