Fisksoppa med far och faslig febersläng

Igår vaknade jag upp, trött som få och klädde mig för skolan. Det är rätt tufft numera; 9-16 mest varje dag, och jag börjar känna av det mer och mer...

... Jag började redan på förmiddagen känna att jag började få ont i halsen. Aj, nej, fy, tänkte jag, och hoppades på att en lunch med far skulle råda bot på eventuella förkylningsbasilusker.

Här står jag snällt vid Psykologiska Institutionen och väntar på att far ska komma brummande.

Vi åkte till en restaurang som heter Cliff Barnes, där pappa bjöd på lunch. Lite amerikanskt stuk och väldigt trevlig, måste jag medge.

Jag beställde en fisksoppa och lade beslag på alldeles för många skivor bröd, och hoppades att den varma soppan skulle mjuka till halsen.

---

Jag återvände till föreläsningen, och efter andra timmen in kände jag direkt hur febern slog till. Det var som att jag kunde känna hur den fyllde mig - så snabbt gick det. Från lite rasp i halsen till en överväldigande febervåg.

Ynklig som en ledsen hundvalp drog jag mig motvilligt hemåt, och belägrade mig i soffan nedan.

Med kvällsgott, Scrubs, täcke och korsord försöka jag kurera mig så gott jag kunde.

Sedan avbokade jag planerna för veckan - och jag tror nästan det var det jag behövde.
Skola måndag-fredag, plus jobb lördag-söndag och sedan alla sociala grejer som jag längtar och vill göra... Jag tror det var för mycket för mig. Min kropp sade emot och kollapsade och fick feber. (Detta i kombination med spöregn, blöta strumpor och kalla föreläsningssalar).

Däremot får jag inte pusta ut - både skola och jobbet vilar icket, vilket betyder att jag måste mota mig igenom dagarna trots sjukdom.

Termin 5 på psykologprogrammet alltså. Håll er borta från den, jag säger bara det...