Igår när jag gick och lade mig, så bestämde jag barskt i mitt sömndruckna tillstånd att:
"Nej, imorgon skippar jag psykologprogrammet och flyttar till Paris i några år!"
Det hela kändes helklart och väldigt lyckat i mitt huvud.
... Fast... Sedan vaknade jag imorse och, ja.. Det kanske inte var världens mest välplanerade idé.
Och det medger jag i den mest motvilliga ton..
Så därför gräver jag återigen ned näsan i kurslitteraturen, läser om transformeringen av skalpoäng till standardpoäng, och suckar trånande efter ett framtida Paris.
TGIF! O även om du nu måste jobba även helgtid har du ju eftermiddagarna fria =)
SvaraRaderaGlad fredag på dig!
När jag läste denna statusuppdatering på facebook trodde jag VERKLIGEN att du skulle skriva att du fått en sjuk impuls och faktiskt följt den. Blev så glad, haha.
SvaraRaderaI framtiden Emelie! Då är det du, Paris och crêpesen, jag kommer och hälsar på ;)
Men herreherregud vad fränt!!! Lycka till!
SvaraRaderaJaa, varför frågar vi inte bara rakt ut! Det är ju bara dumt att hålla på o tolka signaler som egentligen inte finns! Ofta finns det ju en "naturlig" förklaring!
SvaraRaderastickande men inte påtagligt ont var en bra beskrivning!