Mitt sommararbete går i grova drag ut på att äta. Halva min arbetsdag betalas jag för att sitta ute eller inne, kring ett bord med ett gäng (mer eller mindre) knasiga pensionärer och smaska frukost, lunch, efterrätt eller fika.
Vilket ofta är helmysigt (när inte sockret rinner en ur från öronen, det vill säga).
Så från måndagens gräddtårta, tisdagens vitchoklad-tårta, onsdagens rulltårta och torsdagens sockerkaka, så var det en riktigt speciell fika-fredag igår. Det var nämligen gamle Gunnars 70-årsdag!
En annan mysig aspekt med mitt jobb, är att jag får nöjet att baka till fikat om jag så önskar.
Och när Gunnar fyller år - ja, då vill jag slå på stort!
Jag önskade inte göra en traditionell tårta, för sådant hade vi ätit så mycket av redan. Istället ville jag ha något lite saftigare, men ändå kalasvärdigt och festligt. Jag kom på idén att uppfinna en äppeltårta.
 |
| Uppfinningsrikedomen spirar! |
Jag började vilt blanda goda ingredienser och hällde på med grön karamellfärg. I ugnen vilade snart en grön äppelkaka i sockerkakssmet, fylld med socker och kanel och färska gröna äpplen.
 |
| 1 ½ timme senare... |
Ut ur ugnen kom sedan en slät och fin kaka, saftig som få, och som jag sedan klädde i grönfärgad grädde och spritsad med än mer grädde.
På så vis blev kakan lite tårt-aktig, och således tusenfalt kalasig!
Slutligen skrev jag på den med glasyr; "Gunnar 70". Ja. Det ska alltså symbolisera att Gunnar fyllde sjuttio. Och mina glasyr- samt sprits-skills; ja, de kan ni ju se står i proportion till en sjuåring.
(Men jag hade inte mindre kul för det!)
 |
| Gunnars gröna hittepå-Äppeltårta |
På borde dukades det snart fram med finaste kaffeporslinet, kakan och Sverigeflaggan, och vi sjöng för Gunnar så han nästan blev tårögd. Man såg hur han uppskattade den fina gesten, och det gjorde minsann jag med. För jag hade bakat Gunnars gröna hittepå-Äppeltårta!
Och smaken på kakan, då?
Ja, den blev en succé! Saftig och god, lagom gräddig och kakliknande och alldeles, alldeles speciell.
Den försvann på ett kick. Och när de kring bordet tackade för sig och berömde tårtan; då vet man.
Av barn, berusade och dementa får man höra sanningen.
Mumma vad den såg god ut! O vad bra på ett sätt att kunna bada till så många! Jag drar mig ibland för att baka bara för att jag ofta får slänga (orkar inte en hel sockerkaka själv liksom, o att frysa in är inte heller optimalt för smaken!).
SvaraRaderaNej, de är superspännande! Jag kan garantera att du inte kommer somna!
Alltså Emelie, vi vore det perfekta biopart juh! Vi skulle kunna dela upp godiset oss emellan utan några som helst strider eller förhandlingar ;-)
Vilket mysigt jobb du har! Och finfin tårta :)
SvaraRaderaMen å, eminent kaka!
SvaraRadera