Obeskrivlig lyckoförväntan och etiopisk debut

I förrgår var det lördag - men inte vilken lördag som helst.
(Min första lördag med vetskapen om att jag ska till Paris om åtta veckor!!)

Numera känns varje dag som en dag att glädjas över, för varje dag har jag något så fantastiskt och euforiskt att se fram emot att jag inte kan hjälpa att vara glad. Det är som att jag fått en present som är nio veckor lång - först åtta veckors förväntan och glädjefyllt längtande, och sedan en veckas uppfyllande av allt jag tidigare drömt till.

Efter jobbet (där jag var omåttligt och överdrivet glad - mina simbarn måste trott att jag fejkade järnet, så knasig som jag var) bokstavligen skuttade jag omkring i lägenheten och längtade efter både Paris och kvällens planer.

Knas-Emelie in motion

Jag skulle nämligen få middagssällskap med Minister, Johanna och Martin och för första gången testa på etiopisk mat. Johanna och jag hade nämligen talat om det - man måste ju prova lite olika kök!

Vi hade bokat bord på ett etiopiskt ställe i stan, som hette Abyssinia. Där var det riktigt härlig stämning, och där möttes jag av riktigt goda humör.

Minister och Johanna

Minister ser ut att göra mitt Paris-ansikte. Eller så hånar han bara mig när jag försöker ta kort. Aja baja, Minister, inte ska väl en prydlig pojke som du behöver göra sig till på kort..!

Vi beställde en stor order med nio små olika sorters etiopiska rätter, som serverades i en stor stråkorg på en gigantisk pannkaka (eg. etiopiskt bröd). Nog blev vi lite förundrade när vi letade efter besticken, men senare insåg att man skulle äta enbart med brödet...

Vår etiopiska måltid

Där fanns allt från linsröror, spenatröror och köttgrytor till etiopiska köttfärssåser, ost, sallad och megastark marinerad kyckling.

Till en början åt vi rätt civiliserat med bröd som kladdskydd, men snart hade vi smutsat ned både händer och ansikte med röror av alla dess slag. Och starkt var det, ska ni tro..!

När vi var klara såg det ut som en hunds frukost, vår måltid. Sådan tur att den inte presenterades så, tänkte vi.

Fidos morgonmål?

Eftersom både jag och Johanna fyllt år i torsdags, så delade vi ut presenter. Lite skamsen kände jag mig när hennes present var typ tusen gången finare än min - hon hade nämligen målat ett ugglemotiv på en tröja. Den var hur fin som helst, och den personliga prägeln förhöjde gåvan något enormt. Åh, så jag älskar egengjorda presenter..!

Asch. Jag som visste att Johanna var bra på presenter borde varit lite mer förberedd. Tehe.

---

I det stora hela hade jag en jättetrevlig, energigivande och härlig kväll med spännande ny mat och trevligt sällskap. Vi talade om att göra fler matrelaterade träffar hemma hos oss (typ en 'halv-åtta-hos-mig'-grej) och jag hoppas verkligen att det blir av. Det vore ju hur kul som helst..

(Plus att jag redan vet vad jag skulle bjuda på..)