Igår hade jag en väldigt skön, avslappnande och rehabiliterande måndag.
Sedan länge fri från både feber, huvudvärk eller hängighet - det enda som hängde kvar var en enträgen snuva.
Snuvan var däremot underlägsen mitt behov av undervisning och social interaktion,
och måndagen var ju dagen då Martin skulle följa med på min föreläsning.
Temat för dagen var Rekrytering och Urval (ett ämne som tämligen intresserade Martin) och således fick jag sitta och lyssna på en medelålders rund figur med gotländsk dialekt - som liknande min far finurligt mycket - bredvid någon jag kunde ge en smygpuss då och då.
Efter en föreläsningen 13-16 så tog jag mitt pick och pack, lämnade herren kvar på institutionen (han hade skolarbete efteråt) och tuffade mot Friskis & Svettis.
(Jag hade även på mig mina nya vinterskor, tjoho).
Där medverkade jag på mitt första-någonsin pass KI-balans, som min väninna (jag tar mig friheter att kalla henne så nu) Tuva rekommenderat. Vilket var perfekt för mig denna måndag - lite lugnare, mjukare, yoga-aktigt.
Därefter bestämde vi oss för en liten catch-up-fika efteråt, och hamnade på ett välbekant ställe för te-mys.
(Sedan är hon nästan alldeles för söt för att få medverka på bild, den där Tuva.)
Och nu ska jag gå in på det här alldeles pinsamma igen - skriva om människor som jag vet kikar in här ibland...
Lalala-låtsas-som-ingenting-lala...
Jag tycker det är så fint hur jag och Tuva fått en mer kontinuitet i våra samtal. Vi kan lätt hitta en tråd och spinna vidare på; ta upp ett ämne vi talat om förra gången och fortsätta på det. Vi behöver inte alltid börja om från början när vi träffas, utan det börjar flyta så naturligt i våra konversationer. Det var så fint att inse det mitt under diskussioner om arbete, förhållande och framtidsplaner.
Att en relation faktiskt utvecklas, litet om litet, och bara blir.. tryggare.
Ja, det vill jag nog påstå att jag är, kanske borde ge mig på newyork fudge brownie elelr vad den hette nästa gång. Eller varför inte bara göra en vanlig kladdkaka;) Billigare och gottit!
SvaraRaderaVad skönt att träna lite, skulle vilja testa på lite yogaaktigt vilket nog skulle vara lagomt för mig idags läget.
Eller hur BAMSE är bäst! Lite dunderhonung mot snuvan kanske inte vore så dumt? :P
Jo, hela kroppen bara vibrerar av diverse definierbara och odefinierbara känslostormar. Lite smått kaos kanske det kan summeras som. Och tack för dina uppmuntrande ord, de satt så fint där i min självömkan. Oj så miserabel man kan vara, hoho-jaja.
SvaraRaderaOrdvitsar är allt en underskattat konst, och åh vad de kan förgylla ett samtal när de slinker in sådär lagom obemärkt men ändå så träffsäkert. Jag har turen att umgås i kretsar med riktigt ihärdiga ordvitsare, så jag behöver aldrig vara svältfödd när det gäller sådant!
Okej, då förstår jag. Hur går det till egentligen, när man arbetar utifrån ett kognitivt perspektiv? Det låter ju onekligen lockande med kunskaper om krishantering osv, som följer med hela livet! Jag kanske måste läsa lite mer om KBT, känns som om den korta genomgången i psykologi A kanske inte gjorde den rättvis, hehe.
Inlägget under; JAG DÖR. Här hemma är jag ensam glassfantast, vilket innebär ett povert utbud, och när det väl bjuds - ja, då är det inte vidare fantasifullt. Min familj har inte riktigt anammat "more is more"-tänken, vilket jag anser är det vinnande konceptet när det kommer till glass! Lycko dig som har en glassentusiast till pojkvän!
Alltid kul när man hittar sådana personer som allt bara flyter på med, då vet man verkligen att vänskapen är på riktigt och att man förstår varandra bra.
SvaraRaderaSv: Saken är den att jag verkligen försöker vara social, visst är jag lite blyg ibland men jag försöker alltid komma in i samtal, just för att jag avskyr att vara den som står vid sidan och inte säger ett dyft.
Kram!
OMG äääälskar skorna!!! ♥w♥
SvaraRaderaSV: Ja, "tyvärr" hade de höjt kilopriset denna vecka med 10 kr ;)