Lösenord

lördag, januari 12, 2013

Hummer på Bungy-Jangi-style


Denna fredag började med typ årets längsta sovmorgon - jag sov till halv elva!
Det har jag inte gjort på flera, flera år...

Utvilad som få var jag, minsann, men råkade ut för en riktig skräckupplevelse när jag skulle kliva upp. Fick något sorts svimningsanfall, där jag var medveten men förlamad... Föll ned mot marken och det ryckte i hela kroppen - fast jag inte kunde göra något. Jag fick panik, men kunde inte röra kroppen frivilligt. När jag till slut tog mig upp kunde jag inte se, och det tog flertal sekunder innan jag vågade släppa greppet om dörrkarmen.
(Jag funderar i mitt stilla sinne om det är för att jag sov så länge, och inte åt frukost på min vanliga tid...)


Till slut mådde jag bättre och kunde ta mig samman någorlunda, men jag var fortfarande rätt skakad flera minuter efteråt. Hujedamig. Något av det värsta jag vet är att inte kunna kontrollera min kropp.

Hur som haver så tog jag mig in i duschen och gjorde mig iordning - idag skulle jag få besök av en Jangi, som till råga på allt skulle bjuda på hummer. Inga konstiga anfall stoppar Emelie då, inte!




Vid två-tiden plingade herrskapet på dörrklockan, och det blev tebjudning för hela slanten.
Därefter gick Jangi snällt med på att spela lite brädspel, som jag hade ett sug för...


Bästa spelet för dagen blev mitt gamla barndomsspel Bamses Honungsjakt, där vi pusslade ihop de mest fenomenala spelplanerna världen skådat. Bland annat fick vi ihop en Stairs of Diversity och en Ring of Death (se där vargen är).
(Fastän vår andra bana var egentligen bättre, och där fick vi in på Garden of Hope och Boredom Boulevard).



---

Till slut började klockan närma sig middagstid, och Jangi hade nämligen bokat ett bord på Wasahof - ett franskt bistro. Intentionen bakom hela eskapaden var att bjuda på hummer, som egentligen har varit ett innestående skämt i våra icke-seriösare konversationer.

Jag roades och förundrades omåttligt av hela företeelsen, och såg fram emot middagen på studsande hälar (både bildligt och bokstavligt).


När vi kom fram upptäckte jag att Wasahof var förfärligt mycket finare än jag väntat mig.
Rena lyxrestaurangen, och utan tvekan den finaste restaurangen jag blivit eskorterad till bords i.





Efter ett mindre skämt från min sida tog Jangi till orda inför servitrisen och frågade lite finurligt om de hade toaletter av guld. Ja, fast så pråliga var de tydligen inte. (Men det hade nästan kunnat vara så).






Jangi posade stiligt på andra sidan bordet, obekväm eller icket, och det var kameralek som för det mesta tillägnades tid innan maten kom till bordet. Även jag fick vara med om nämnd photoshoot.





Till slut kom äntligen den efterlängtade hummern!
Vitlöksgratinerad hummer med citron och dill, minsann, smaka på det meny-valet! Inte ofta man får yttra den ordföljden.






Den smakade inte nådigt bra, och tillsammans med brödet och smöret (!) så gjorde det en Emelie mycket middagstillfredsställd.

Det bästa med middagen var givetvis hela principen - att Jangi oväntat drar till med något så extravagant som hummer. Bortskämd, javisst.

Sannerligen en speciell, och mycket minnesvärd upplevelse!





3 kommentarer :

  1. Åå vad lyxigt med hummer!
    Så fina ni båda är dessutom :)

    MEN vad läskigt med anfallet, var det typ som epilepsi? Det kanske håller på längre dock... usch, obehagligt i alla fall.

    Emelie, snart får vi verkligen planera in en fika. Jag vill träffa dig...!

    SvaraRadera
  2. Åh, bamse och honungsjakten var mitt favoritspel som barn. Nu har jag inte spelat det på sisådär 13-14 år... Tror nog inte ens att vi har kvar det, blev dock extremt sugen på att spela det nu...
    Hummern såg gudomligt god ut, får nästan ta och testa på det någon gång!

    Shit vad läskigt med anfallet, men som du säger, det kanske berodde på att du sov länge och inte hade fått frukost på den normala tiden.
    Hoppas du får en riktigt fin helg!
    Kram! <3

    SvaraRadera
  3. Jag minns Bamsespelet! Jag brukade spela det på fritids! Åh, fritids <3!

    Vad läskigt det där med anfallet! Jag hoppas att allt är väl. En gång hade jag också en konstig och läskig känsla, men inte så skrämmande som denna! Min var i alla fall att jag hade en mardröm så jag väckte mig själv och låg i sängen med öppna ögon MEN min kropp sov fortfarande. Jag var som förlamad under några sekunder som kändes väldigt lång, jag kunde inte röra ett enda fiber i kroppen. Usch.

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)