Lösenord

söndag, mars 25, 2012

Någonsin

Första natten ensam i lägenheten.
Första natten ensam någonstans.

Någonsin.


... Det stabila huvudkaoset håller i sig. Ena stunden vill jag det ena,
andra stunden anser jag att det första beslutet är helt absurt.

Fick sitta-i-hallen-och-prata-besök igår, av Lovi. Det var fint. Efter det så försökte jag plugga ett par sidor i en kursbok, och sedan låg jag hela kvällen i soffan
framför Felicity-marathon. Kände att jag behövde en ny serie att fördjupa mig
i dessa dagar.

Tröstade mig själv med smörgåsar sent på kvällskvisten och gosade
ned mig under mitt Bamse-täcke. 

Det är lite som man alltid tror. Jag får för mig att vara ensam är så skönt,
att det inte finns några hinder och att avslappningen är total.
Ja, så känns det ju. De första 15 minutrarna. Sedan blir jag rastlös och sällskapssjuk och trots alla oändliga aktivitetsmöjligheter ligger jag bara
och väntar ut kvällen.

Men jag tror jag behöver det, ändå. Tänka. Vila.

Det värsta som händer om jag väljer Simon är att jag lever mitt liv i väntan
på något bättre, och ständigt undrar. Det värsta som händer om jag väljer
att gå min egen väg; livslång ånger och saknad.
Förhoppningsvis ebbar tankarna ut i ett mer säkert beslut.





Idag ska jag åka och leka med Martin. Vi ska baka mer kladdkaka och jag ska laga chili.
Funderade på att avboka, men det är en plan gjord långt tidigare än detta - och förhoppningsvis kan det pigga upp.
Han är ju trots allt rolig, den där Martin.



5 kommentarer :

  1. Håller tummarna för att du känner dig lite stadigare i tankarna framåt slutet av veckan fina du. Det kommer att lösa sig. Annars får ni kanske ta en längre paus om inte tankarna reder ut sig? Är det ett alternativ eller vill ni få det "överstökat" så snabbt som möjligt?

    SvaraRadera
  2. sötis. du får nog ha lite mer tålamod än en dag för att komma fram till något... förstår att det känns konstigt att vara ensam.
    hoppas det blev en lyckad kladdkaka idag. och att det kändes okej när du väl kom iväg.

    SvaraRadera
  3. Det är nog klokt att låta tiden gå tills du känner dig säker på vad du känner och vill. /Kram

    SvaraRadera
  4. Jag tänker på dig! Och känner något liknande själv.

    SvaraRadera
  5. Förlåt för att jag inte svarat på din kommentar :O Eller skrivit på facebook, är lite seeg.. Känner ingen känslan av att vara själv, det tar väldigt långt tid att lära sig uppskatta ensamhet när man inte är van. Jag gör det nu men uppskattar också sällskap på ett helt annat sätt.
    En stor del i lycka hänger i att vara tacksam för det man har för att kunna uppskatta det man får.. :) å tack för din kommentar!

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)