Lösenord

onsdag, mars 07, 2012

Min väg, min karta och mitt mål

Jag tror mig gå igenom lite av en emotionell kris just nu. Något jag aldrig känt förut, och aldrig förstått.
Jag märker hur jag blir arg - för det är inte såhär det ska vara.

Jag har redan bestämt allt. Jag har redan planerat mitt liv - jag har min väg, min karta och mitt mål och jag vet var jag ska. Men varför irrar jag omkring i skogen? Varför följer jag inte min karta?

Jag ska gå ut psykologprogrammet och bli psykolog, jag ska bo med Simon, gifta mig och skaffa en Rut och en Wilhelm, jag ska knåpa korsord och äta kladdkaka och älska barnsliga lekar och ordvitsar och gärna åldras så framgångsrikt som möjligt.

Och allt ska vara en stor sagodröm. Wiho wiho, så bra allt går!

Samtidigt som jag nu blir rädd för vad jag planerat, för mitt liv som utstakat
och jag fruktar att jag någon dag ska titta tillbaka på mitt liv och känna..
"Jag levde aldrig mitt liv. Jag följde bara min egenklippta mall."

På samma gång vet jag inte vad jag vill, egentligen. Å ena sidan vill jag leva min sagodröm - denna plan - för det är så ju jag tänkt det, önskat det, drömt det.
Men samtidigt är jag rädd för den. Går det ihop? Går jag ihop?

--

Idag är jag åtminstone lite piggare än igår -
igår var jag en vandrande zombie som läckte lite om vartannat.

Har haft djupa samtal med både Simon och min terapeut, och
vågade till och med förtro mig en aning för min far.
Och det händer sällan, ska jag bedyra.

Idag ska jag vara i skolan på en föreläsning 9-12, och sedan tänkte
jag stanna på universitetet och bara försöka plugga till tentan.

Klockan 17-20 har jag ett jobbpass, nämligen, och ska äntligen få träffa mina simbarn i poolen igen. Rutiner.

Men det finns ingenting som jag längtar till så mycket som på söndag att kunna ta mitt pick och pack, åka iväg till en liten Emsi och som hon säger: "få distans".
Vara där ett par dagar, umgås, prata, vara.

Jag behöver nog kliva ur mitt stora känsloträngda rum för att se vilken färg huset har.
Plus att jag behöver ett par kramar, och den damen - hon kan hon.


4 kommentarer :

  1. Jag ska krama allt jobbigt ur dig, och försöka hjälpa dig, talk you through it.
    Och blåmärken bleknar, min kära. Jag önskar, precis som du, att de inte fanns där, men om de gör de så ja... de bleknar. Med tiden. Som allt annat.

    Med det sagt; JAG LÄNGTAR SOM EN LITEN TOKATOSSA.

    Tusen kramar, i fåtöljensize.

    SvaraRadera
  2. Just det, haha, jag glömde svara på din kommentar. Teh.

    Haha, oh yes. Kinder made this body!
    Det kommer vi naturligtvis göra. Som vi ska mysa. Mysfaktorn will be flying off the rooftops, crazy bananaaaas!
    Awaaa. I try. Hon blev jätteglad, hon är så lättrörd mamsen min så hon började gråta, haha... åh fina mamsi.

    FÅTÖLJENSIZEADE KRAMAR IGEN!

    SvaraRadera
  3. Tycker jag låter som en väldigt bra idé. Livet går inte riktigt att planera på det viset - man kan ha en riktning, men du kan inte kontrollera varken dina tankar, känslor eller upplevelser (jag har förstått det nu äntligen.) Vi kan i korta stunder försöka låta allting vara precis som det är, för allt är perfekt som det är, du är perfekt! Det är så lätt att identifiera sig själv exakt med alla de känslostormar och tankar som hela tiden väller in från olika håll. Men om du klarar av att slappna av - om så bara för en liten stund - och låta precis allt vara precis som det är och inse att det finns något stabilt inom dig som är oberört av alla de här tankarna och känslorna - då kan du kanske fatta beslut som inte är påverkade av all information av olika slag som sköljer över dig.

    SvaraRadera
  4. Jag förstår verkligen känslan, när man velat något så länge och så helt plötsligt känns det inte lika självklart längre. Det kan verkligen ge massa tankar som man helst vill slippa. Ibland är man så ivrig att vara någon annan än den man är också, jag vill ju gärna vara superwoman som klarar allt och kan bli rätt nere när jag inser att så absolut inte är fallet men ja.. Brustna drömmar är väl tyvärr en del av "vuxenlivet" och att lära sig att kompromissa.

    Hoppas du kommer på vad du vill och jag tycker det låter som en jättebra ide att åka bort några dagar och få distans. Det brukar hjälpa för mig iaf..

    Sv: jaa det var ju du som tipsade om allbran, stod i affären och kollade på muslis hur länge som helst men hittade ingen god tills jag vände mig om till flinghyllan å kom på vad du sa. Så ja köpte å jag gillar dom verkligen, särskilt till vanlijyoghurt :P

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)