Lösenord

tisdag, mars 27, 2012

En skog och en äng


Jag går i en skog..

En varm, skön, alldeles lagom fågelbebodd, kvittrande skog med gläntor, dungar och små gnagare. Det finns en upptrampad stig som är så tydlig, så lätt att gå, så enkel.. Jag trippar, skuttar och fnissar, min flygiga sommarklänning dansar med mina steg och jag försöker att försiktigt undvika trärötterna som genomborrar delar av den så tydliga stigen.

Men ser jag utanför skogsgränsen finns det en äng. Det är en stor, vid, vindslugande äng med långt gräs, okända blomster och onåbar horisont. Jag kan tänka mig att man därifrån ser himlen, distanslös och oändlig.

Det börjar bli för varmt i skogen. Jag är trött att trampa på samma gamla stig. Jag vill kunna andas, jag vill ut på ängen.
Se mig omkring, bli omskadad, fylla lungorna med sval luft.

Jag vill springa - okontrollerat och utan riktning till dess att jag inte kan andas och faller ned i en stor hop av flämtande andetag, pulserande ben och hävande bröstkorg. Jag vill omfamna vinden och slitas med i lekarna, skrika och skratta och veta att ingen hör; bara jag.

Fast på ängen blir det lätt kallt. Det kan blåsa upp lite för mycket. Gräset kan piska mina ben och givetvis finns det fästingar och andra otrevligheter i krokarna. Och vem vet, kan det finnas en och ett annat rovdjur som lurar i de tjockaste gräspartierna?

Skogen är fortfarande varm och trygg. Jag har börjat avvika från den givna stigen. På vägen ut råkar jag trampa sönder blåbärsris, karva repor i trädstammarna och bryta av grenar.

Jag står i skogsbrynet, precis mellan ängen och skogen. Jag tittar in; jag tittar ut; jag tittar in; jag tittar ut.
För varmt eller för kallt - hur vill jag ha det?

I skogen ser det inte ut som det förut brukat. Den känns dyster och tung, jag har besudlat den; förstört den. Jag har vandaliserat och rivit och raserat och fördärvat och utplånat den fina skog som alltid varit min. Min skog.

Jag hör brisarna från ängen. Jag vill inte lämna skogen, men jag kan inte vara kvar.
Vissa saker går inte att göra ogjorda. Vissa tankar går inte att göra otänkta.



11 kommentarer :

  1. du förstör inte. du försöker hitta dig själv. vad du vill, vad du behöver, vad som är du. sånt gör alltid ont. men är nödvändigt.

    SvaraRadera
  2. Så sant så sant :). Idag är en dag ypperlig dag för nya vägar och äventyr - det utnyttjade även jag ^^. Puss!

    SvaraRadera
  3. Så fint skrivet Emelie.. Hoppas du snart förstår vilken väg det är som du vill. Även om jag förstår att det är svårt.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Sv: Jag känner igen mig i allt du skriver. Känns så skönt att inte vara ensam i detta ändå.

    Jag vet dock inte hur det kommer bli. Calle är en väldigt tålig människa och rationell. Han kan handskas med mig. Jag har haft denna känsla tidigare och då kunde vi lösa det tillsammans. Så jag antar att jag kommer gå in med inställningen att vi skall prata och sedan besluta något tillsammans.

    För jag älskar honom så mycket att det värker i mig. Och jag vill att det skall fungera och jag är villig att satsa. Men det kommer kräva mycket av oss båda och om vi inte är helt säkra är det nog bra att låta det ta slut.

    SvaraRadera
  5. Hjärtat, mitt hjärta... minns bara - det finns inget allmänt rätt och fel. Följ ditt hjärta och du KAN vara lycklig i skogen eller på ängen, ingenting behöver vara så definitivt. Det ÄR inte svart och vitt, behöver åtminstone inte vara.
    Det viktiga är vad du VILL. Just nu. Försök tänk bort vad du allmänt tror är rätt och fel. Ditt hjärta är den bästa kompassen som finns! ♥

    Mysdockan Mlisen min.

    SvaraRadera
  6. Åh, det har varit så himla svårt och jobbigt att läsa om det här. Dels för att jag "lider med dig" (har svårt för det uttrycket men hittar inget bättre...) och också för att jag själv är så rädd för att hamna där. Jag är så himla kär i min pojkvän men är rädd för vad tiden ska göra med oss. Jag sveps med så mycket när jag läser dina vackra, men svåra ord och det känns verkligen. I alla fall. Jag hoppas att du känner dig helt säker snart (om du inte redan gör det?) och önskar dig all lycka. Det blir ALLTID bra till slut. Det tror jag i alla fall. :)

    SvaraRadera
  7. Det var en mycket fin metafor!

    Välj av egen vilja Emelie. Det finns så mycket förståsigpåare och normer som säger vad som är rätt eller fel. någonting som knappast borde vara universellt egentligen.

    Förstår att det är för jävligt.

    Men förståeligt.

    tänker på dig <3

    SvaraRadera
  8. HIHIHIHI, maaaw.
    Aw, thank you sweetpea. Nästan lika charmig som duuuu dåååå.

    Jag förstår det hjärtat. ♥

    SvaraRadera
  9. sv: jag tror inte jag är kär i honom längre. men att fatta ett beslut känns så svårt. men samtidigt vet jag att det inte går att leva i ett mellanläge, båda förtjänar mer!

    har du bestämt dig?

    SvaraRadera
  10. Fina Emelie. Följ ditt hjärta så kan det inte bli fel.

    <3

    SvaraRadera
  11. Vad vackert skrivet, du vet verkligen hur man förvandlar ord till något konstnärligt. Har vi inte alla, mer eller mindre, befunnit oss i skogen-eller-ängen-situationen? Jag kan åtminstone känna igen mig, även om jag aldrig befunnit mig i just DIN situation.

    Jag önskar jag hade något superbra, konkret råd till dig. Men det går ju inte.
    Det enda jag vill säga är att: följ ditt hjärta Emelie. Om det finns något av alternativen som på något vis lockar mer; följ det.
    massor med kramar.<3

    SvaraRadera

Tack, nu gör du mig glad!

(Alla kommentarer granskas innan de publiceras. Vill du ha svar, så skriv gärna emailadress här!)